Hur gör du, när du vill använda CC-verk i en presentation?

I fredags fick jag via twitter frågan från Petter Bergenstråhle om hur man ska göra erkännande enligt Creative Commons. Han var osäker och undrade om sin presentation Dilemman. Sedan ägnade jag helgen åt Geek Girls och frågan kom igen, hur gör man?

Jag har skrivit om erkännande tidigare och det har även Mathias gjort, men jag upprepar det igen för att försöka vara tydlig samt förklara vad som gäller helt enkelt, och ge tips om hur du kan göra.

CC button av Kristina Alexanderson CC (by)

I mina presentationer brukar jag lägga erkännandet i anteckningsdelen och i slutet av presentationen sätta en sammanfattande text om var bilderna går att hitta och att själva erkännande för varje, specifik bild ligger under respektive bild. Bilden brukar ha följande innehåll:

  • Var bilderna är hämtade (ofta http://flickr.com)
  • Att alla erkännanden finns under respektive bild
  • Att presentationen i sin helhet är licensierad under Creative Commons (erkännande, ickekommersiellt, dela lika)

Det är ett sätt ett annat sätt att sammanfatta erkännandena är att göra som Betrand S Fridell gjort i sin film om Upphovrätt och Creative Commons. Han har valt att lägga alla titlar i slutet av presentation samt berätta att alla bilder är licensierade under samma licens CC (by, nc, sa). Så kan man göra vid en presentation också.

Det finns som vanligt inte ett rätt utan många möjliga rätt men i CC licenserna står det under vilka villkor du har rätt att sprida verket vidare.

Och när du använder bilder, musik, rörlig film som är licensierad under Creative Commons ska du ange följande:

  1. Ange titeln på verket, namnet på texten, inlägget, boken, bilden, filmen, musikstycket.
  2. Ange upphovsmannens namn eller alias
  3. Ange licensen så att det framgår vilken licens som gäller för bilden
  4. Och om det går lägg med en länk till skaparen, till licensen

Så om jag använder en bild som ligger under Creative Commons som följande bild av Maria Gustafsson så ser det ut enligt följande:

Trappa av Maria Gustafsson alias MikuMaria CC (by, nc, sa)

Titeln länkad – upphovsmannens namn eller hans/hennes alias länkad – CC (licens med förkortningar) länkad

Varför behöver man ange allt det här?

Jo, för att ett grundläggande villkor är att jag som upphovsman har rätt att bli erkänd alltså ska han/hon bli namngiven tillsammans med sitt verk.

Att ange licensen, är ett villkor för att det ska framgå under vilka förutsättningar som du och andra efter dig får sprida verket. I den enkla texten för att det är lite tydligare där i sista stycket står det:

Notice — Vid all återanvändning och distribution måste du informera om licensvillkoren som gäller för verket. Det bästa sättet att göra detta är genom en länk till den här webbsidan.

Det enklaste sättet att sammanfatta licensens villkor är genom att använda förkortningarna

  • by -för erkännande
  • nc (NonCommercial) -för icke kommersiellt
  • sa (ShareAlike) -för dela lika
  • nd (NoDerivatives) – för inga bearbetningar

Så gör du när du använder verk som är licensierade under Creative Commons, och om du vill sprida det vidare. Så prova du med…

Tobias Björkgren berättar om sina erfarenheter av Creative Commons

Vi på Creative Commons vill gärna uppmuntra fler konstnärliga yrkesverksamma att undersöka Creative Commons och de möjligheter som licenserna kan innebär för spridning. Idag har vi en intervju med Tobias Björkgren som på heltid arbetar som frilansfotograf och som berättar om sina erfarenheter av Creative Commons.

TobiasTobias av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Vem är Tobias Björkgren?

Jag är en skånepojk som pluggat i Linköping under två år avbröt studierna och blev aktiv i studentkåren, efter det spenderade jag ett år i Piratpartiets ungdomsförbund Ung Pirat och sedan i april i år arbetar jag heltid som frilansfotograf och är ideell bildredaktör för makthavare.se

Creative Commons, vad är det för dig?

Det är ett sätt för konstnärer och professionella att på ett nyanserat sätt dela med sig av sina verk. Jag kan själv välja hur jag vill att man ska kunna använda varje enskild bild jag publicerar.

I din yrkesvardag, hur använder du Creative Commons då?

Oftast så vill kunderna jag arbetar med ha ensamrätt på materialet men då och då kommer det in uppdrag där jag rekommenderar att man använder sig av creative commons.

Ett problem som fotografer ofta återkommer till är frågan om villkoret Icke kommersiell? Det ses vanligtvis som ett problem, hur upplever du det villkoret?

Jag publicerar ofta mina bilder i licensen för icke kommersiellt bruk, detta främst för att jag gärna vill att man för en dialog med mig när man vill använda bilderna i sammanhang som gränsar till eller är rent kommersiella. Självklart finns det de personer som väljer att använda bilderna ändå och beroende på sammanhang så kan jag då välja ifall jag vill skicka en faktura, eller bara be de att skriva dit mitt namn samt länka till min webbplats. Ofta är det redaktioner som fått tag på lågupplösta varianter och då kan jag leverera bilder i bättre upplösning.

Hur spritt är Creative Commons, enligt din uppfattning?

Det beror på vilka kretsar man pratar med. I sociala medier vet många att Creative Commons finns, men mer sällan skillnaderna i licenserna och vad som är kommersiellt och icke kommersiellt. I affärsvärlden bland revisionsbyråer, industrier och småföretagare kan det vara som så att man knappt känner till vanlig upphovsrätt

Vilka är dina råd till de som tvekar?

Våga testa. Creative Commons möjliggör en större spridning av dina verk, se till att utnyttja detta.Du kan börja med att använda licenserna för privata bilder. Man behöver inte lägga upp bilder i maxupplösning. Själv så lägger jag nästan aldrig upp bilder större än 1024 x 1024 pixlar. Se till att du publicerar kontaktuppgifter vid varje bild så att potentiella arbetsgivare kan kontakta dig.

Sist men inte minst var alltid hövlig när du går in i en diskussion med personer som har använt dina bilder på ett felaktigt sätt, erbjud bra lösningar för framtida bruk och tänk på att sharing is caring.

Vill du ta del av Tobias Björkgrens foton på nätet så finns det mer att ta del på hans webbplats Tobias Björkgren media, eller på hans flickr tbjorkgren.

Ju mer vi delar desto mer får vi tillbaka

Dagens gästinlägg kommer från Cecilia Bengtsson som är skolbibliotekssamordnare i Ekerö kommun.

En aktiv nätnärvaro ger behov av kunskaper inom creative commons och ju mer vi delar med oss desto mer får vi tillbaka!

Jag använder dagligen sociala medier på olika sätt. Jag bloggar, twittrar, är på facebook, flickr och kollar på youtube med mera. Jag kommenterar, läser, tar intryck, skriver blogginlägg, infogar bilder och är en interagerare på webben. För mina elever så är deras webbnärvaro också påtaglig på fritiden och i undervisningen.

I allt detta användande och deltagande blir behoven av kunskaper inom, källkritik, upphovsrätt och creative commons påtagliga.

I min ryggsäck har jag med mig grundkunskaper i källkritik, informationssökningsprocesser och i viss mån upphovsrätt. När jag rannsakar mig själv och tänker efter om jag själv har de kunskaper som behövs och krävs i dagens informationssamhälle så blir mitt svar att jag inte känner mig så rustad som jag borde vara.

För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att erhålla de pusselbitar som jag tycker mig saknar och jag valde att fokusera på ett par saker.

Jag kommer att delta på.se|Webbstjärnan kurs om Källkritik, upphovsrätt och licenser på nätet den 18 november.

Tillsammans med mina skolbibliotekskollegor i Ekerö kommun kommer vi att genomföra två interna workshops om källkritik, upphovsrätt och informationskompetens för att lära av varandra och delge tips och idéer till varandra.

Den tredje saken som jag bestämde mig för att genomföra är att jag har gjort min egen blogg till en cc-blogg. Det innebär att jag har en licens på min blogg där det står ”Cecilia Bengtsson blogg is licensed under a Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika” Det innebär att jag delar med mig av innehållet på bloggen. Vem som helst får använda materialet och till och med göra om text och bilder men inte i kommersiella syften och jag vill ha ett erkännande eller med andra ord ett tack från den som använt mitt material. Jag vill helt enkelt dela med mig och att andra ska kunna använda sig av mina erfarenheter. Anne-Marie Körling skriver att sharing is caring, jag nickar och instämmer.

För att få kunskaper om creative commons har jag bland annat läst ”Upphovsrättsguiden” från Skolverket. Jag följer också regelbundet bloggen http://www.creativecommons.se/ Gillar till exempel filmerna där Mathias Klang förklarar och berättar mer om creative commons.

Kulturen att dela med sig tilltalar mig mycket. Jag vet att det finns så otroligt mycket att lära av varandra och genom att ge så får jag mycket tillbaka. Att göra min blogg till en by-nc-sa blogg är därför lika mycket en bildningsresa som en inställning för mig.

Cecilia Bengtsson, skolbibliotekssamordnare i Ekerö kommun

Kära två-tusen-elva

Dagens gästbloggare är Jonas Öberg, som är lärare på Chalmers och Göteborgs Universitet i programmet Software Engineering & Management. Förutom att arbeta som lärare är han även aktiv inom Föreningen fri kultur och programvara.

cloudberry

cloudberry by mwri CC (by)

Kära Två Tusen Elva,

det är snart tio år sedan dina historiska vingslag svepte över världen i kölvattnet av den ekonomiska krisen. Inte kunde man väl tro att åren skulle gå så snabbt! Skriver till dig för att tacka för en av alla händelser under året. Jag tror det var ett år tidigare som Nordiska Kulturfonden och Kulturkontakt Nord gjorde gemensam sak och biföll en ansökan om pengar från då ganska obetydliga Föreningen fri kultur och programvara.

Det här var tiden då det fortfarande var nationella och internationella fonder som gav pengar till kultur

Inte som nu, när det är det civila samhället som styr och avgör var pengarna ska hamna. Det var väl ingen som trodde då att traditionella kulturfonder skulle ge pengar till vad ni då kallade Creative Commons?

Ja förlåt om det låter konstigt, men du måste förstå. Creative Commons förpassades till historieböckerna i samband med det internationella avtalet om kreativa verk. Licenserna som Creative Commons en gång tog fram gjordes redundanta i och med att vi implementerade många av principerna kring fri kultur och fri programvara i grundlagen.

Men nu går vi händelserna i förväg. Pengarna från Nordiska Kulturfonden och Kulturkontakt Nord gick till Cloudberry Project som började nämnas oftare och oftare i samband med att deras webbsida lanserades på Free Society Conference and Nordic Summit. Det var fortfarande ett år innan de stora händelserna, men vi ser det som början och inledningen till det som hände under ditt år. Även om du inte var med och skapade projektet, så var det ändå du, Två Tusen Elva, som närde projektet i din barm under sitt första år.

Av vad vi kan förstå så samlades det väldigt många kreativa människor runt Cloudberry Project under året. Vi har lyckats behålla det mesta av vad de skapade, och det studeras idag som grunden till vår moderna kultur: fotografier, literatur, filmer och musik från kreatörer som var med i projektet är fortfarande vanligt förekommande i nya verk. Det är svårt att tänka sig hur det fungerade med Creative Commons då.

Vad vi förstår så skapade Cloudberry Project gemenskap mellan kreatörer och en miljö där man inte längre behövde prata om licenser och teknik eftersom det var en naturlig del av skapandet.

Ett viktigt steg, och där vill vi gärna ha dina åsikter, tror vi var det fysiska mötet mellan kreatörer som då använde Creative Commons. Inte nog med att man hade en gemenskap på dåvarande internet men man ordnade också träffar och fester runt om i de Nordiska länderna så att alla fick en möjlighet att träffas och utbyta idéer. Kunskap om Creative Commons verkar ha spridit sig som ringar på vattnet.

För att återkomma till ärendet så vill vi tacka dig för att du tog dig an projektet under ett år. Även om det var en omvälvande tid och mycket hände samtidigt så känner vi alla idag att vi står i djup tacksamhetsskuld till dig. Utan det här projektet hade vår kultur varit mycket fattigare och vi hade inte alls haft samma möjligheter idag att återanvända och ta del av kulturella verk.

Från oss alla, ett stort tack!

Med vänliga hälsningar,

Två Tusen Trettio till Två Tusen Fyrtio.

The Cloudberry Project är ett nordiskt initiativ som drivs av Föreningen fri kultur och programvara tillsammans med Creative Commons Sverige, Danmark, Island och Norge. I projektet, som kommer lanseras under november 2010, kommer vi att fundera över hur vi kan inspirera kreativa människor att använda Creative Commons. Vi kommer att organisera inspirerande events runt om i norden, och ge resurser för att låta andra göra detsamma, allt med målet att nå ut med Creative Commons till nordiska kreatörer, och låta dem visa upp sina arbeten för resten av världen. Vill du hjälpa till? Hör av dig till Jonas Öberg på jonas@ffkp.se. Håll koll här på bloggen, och besök oss gärna på FSCONS 2010!

Najs! Men har du tillstånd?

Gunilla Walsh är lärare i Fisksätraskolan i Nacka, där hon tillsammans med sin klass, dåvarande 5SE och kollegan Pirkko Holappa gjorde en webbplats om alla länder i Europa. Gunilla berättar i sitt gästinlägg här på Creative Commons hur hon tillsammans med sina elever arbetade för att lära eleverna hur de kan använda bilder och annat material på nätet som ligger under Creative Commons.

I fjol deltog min klass och jag i Webbstjärnans spännande tävling om webbpublicering. Vårt tävlingsbidrag var en webbplats om Europa. En stor del av arbetet kom därför att handla om bilder; sådana som vi fotograferat själva, scannade teckningar, samt bilder från nätet som illustrerade och kompletterade våra texter.

Bilder från en plats förenklade

Eftersom utbudet på nätet är så stort förstod vi ganska snart, att vi var tvungna att sätta vissa ramar för att ro i land vårt projekt. Vi bestämde oss för att dels använda våra egna bilder, men att ytterligare bilder skulle hämtas från ett ställe. Vi valde Wikimedia Commons, eftersom det där finns massor av bilder med geografisk anknytning.

Creative Commons

Vi försökte sätta oss in i vilka krav som ställs på den som vill publicera någon annans bilder på nätet, vad alla Creative Commons symboler och licenser innebar. Till en början gav sig barnen ut på jakt efter bilder som var upplagda utan några som helst förpliktelser. Detta var symbolen de spanade efter:

Stönanden och suckanden hördes i klassrummet… Snart insåg alla att de bilderna var sällsynta. De flesta bilderna krävde minst att fotografens namn skulle publiceras, dvs det som kallas ”attribution”. En länk till den licens som bilden var upplagd under skulle även den oftast finnas i anslutning till bilden.

Dokumentation av bildfynden

För att hålla ordning på bildfynden skulle de dokumenteras. Barnen skulle

  • kopiera adressen till bilden
  • ange fotografens namn om det krävdes – attribution
  • kopiera adressen till en eventuell licens

Allt detta för att underlätta när bilderna väl skulle hämtas in på webbsidorna. Listan skulle även  meilas till lärarna. Så här kunde det se ut:

Barnen fick nya insikter

Under denna resa fanns det några speciella ögonblick som jag gärna berättar om. Roliga stunder när  jag  insåg att barnen börjat  tillägna sig hur hanterandet av bilder skulle gå till.

Ett sådant tillfälle var när följande dök upp i vår klasswiki:

Bilden är skapad av Jonas Cherkani

”Marockansk copyright”, sa Jonas när jag uppmärksammade det.

En annan gång hade ett av barnen kommenterat kompisens arbete.  Se blogginlägget som Pirkko Holappa, skolans It-ansvarige, gjorde under den här perioden

Någon har lagt ut en sida med bilder. Fröken har tjatat om copyright och Wikimedia commons så det borde vara klart i deras digitala medvetande vilka bilder man får hämta från nätet och använda i klassens wiki. Och det finns kontroll… Glädjen bubblar upp när man läser hur en 11-åring kommenterar på kompisens wikiarbete. ”Najs! Men har du tillstånd?” …

Bilder förhöjer läsupplevelsen

Texter utan bilder kan för mig emellanåt vara mindre intressanta, medan jag gärna återvänder till sidor som är fint illustrerade. Det var den förhöjda effekten som bilder ger, som jag ville att mina elever skulle uppleva när vi arbetade med vår webbplats. Nu efteråt, när projektet är slutfört, tycker jag att det var oerhört roligt och lärorikt att göra detta tillsammans med dem. Det var inte helt okomplicerat, men väl värt mödan! Förhoppningsvis kommer de att ha mycken glädje av sin kunskap i framtiden när de fortsätter med att publicera sina arbeten på webben!!

Tack Webbstjärnan för att ni satte fart på oss!

/Gunilla Walsh, klasslärare på Fisksätraskolan i Nacka.

Adressen till vår webbplats om Europa

http://fiskis5an.se/

Låt inte teknikens potential gå förlorad

Det här inlägget är en återpublicering av ett av Mathias Klangs gästinlägg Vem tänker på skolan och biblioteken som publicerades på Stjärnkikarna den 18 november 2009. Ett av de bästa inlägg jag har läst om varför Creative Commons behövs.

Kristina Alexanderson 2010-09-07

***

Det finns en fantastisk film på YouTube av antropologen Michael Wesch Web 2.0 … The Machine is Us/ing Us. På mindre än fem minuter fångar hur vi har gått från tryckt media, till webben, till sociala medier. Från att vara kulturkonsumenter till att bli producenter i den största dialogen någonsin. En förändring som faktiskt har potential att förändra ALLT.

Detta är stora ord och ni har säkert hört det förut. Ni är kanske, som jag, lätt cyniska och tänker att det inget nytt under solen, och varför ska människor alltid överdriva betydelsen av ny teknologi?

Anledning till er skepsis är antagligen att ni är för nära sanningen. Det är därför kan ni sitta med laptop i knät, mobilen i fickan och samtidigt vara teknikskeptiker. Ni är inte de första…

Ny teknologi skapar en ny ordning

I Viktor Hugo’s fantastiska roman Ringaren i Notre Dame från 1831 finns en ödesmättad scen där ärkediakon Frollo tittar ut på katedralen från sitt tjänsterum. Hugo skriver:

”…the archdeacon gazed at the gigantic edifice for some time in silence, then extending his right hand, with a sigh, towards the printed book which lay open on the table, and his left towards Notre-Dame, and turning a sad glance from the book to the church,–”Alas,” he said, ”this will kill that.”…”

Hugo förstod och ville förklara att ny teknologi ersätter en gammal ordning. Kyrkan (den gamla ordningen) en maktbyggnad av sten som inte skulle kunna stå emot boken (det tryckta ordet (det fria ordet)). Men samtidigt som Hugo förstod detta så missade han, eller valde att inte se, att teknikutvecklingen fortsatte efter boken. Han deltog aktivt i bygget av upphovsrätten baserat på en analog verklighet. Samma system som vi nu försöker pressa in i vår digitala värld.

Ett arv från den analoga världen

Upphovsrättens har sin grund ligger i den analoga världen. Den har sina rötter i en värld där kopiering var tekniskt svårt, dyrt och ibland nästintill omöjligt. En värld där det fanns klara skillnader mellan original och kopia. I en värld som lägger ett enormt värde i ett original men inget värde till en kopia som föreställer samma sak.

Genom upphovsrätten skapades ett system som gav ensamrätter till skaparen. De förhindrade andra från att använda verk utan lov. För att mildra detta skapades undantag och system som gjorde att skolor och samhälle kunde på ett enklare sätt använda verken och bedriva undervisning på ett vettigt sätt.

I denna analoga värld var upphovsrätten inte hotad eftersom det var svårt eller omöjligt att göra intrång i andras rättigheter. Men inget varar för evigt och teknikutvecklingen rullade långsamt vidare. I och med teknologiutvecklingen gick kostnaden för att tillverka kopior (nästintill identiska eller identiska) gick ner, kostnader för utrustningen gick ner, kostnader för kommunikation gick ner, datorkapacitet och datakraft gick upp.

Skolan drabbas hårdast

Teknologiutvecklingen har suddat ut skillnaden mellan original/kopia. Idag har vi tagit bort de spärrar tid/geografi utgjorde för kommunikation. Vi har skapat en värld där flerparten kan delta i skapande av den gemensamma kulturen. Och det gör vi som aldrig förr. Vi skriver, filmar, facebookar, tar bilder, skapar musik… kort sagt ingår vi i en dialog som skapar samhället. Men nu när vi har fått verktygen för att kunna delta riskerar vi att förhindras genom en allt starkare upphovsrätt. För varje teknisk spärr som faller finns ett intresse att skapa artificiella juridiska hinder istället… men varför?

Måste inte samhällsnyttan av dialogen, delaktigheten och lärandet ha företräde framför den enskildes absoluta ägande? Om vi förlorar möjligheten att använda teknikens verktyg kommer endast den laglydiga delen av samhället skadas… den offentliga delen kommer att skadas. Och skolan kommer att drabbas hårdast genom misslyckade kommunikationsförsök och bristande relevans till barn och ungdomars vardag och framtid.

I ett samhälle där vi alla deltar i ”den största dialogen, utbytet av erfarenheter, kunskaper, bilder etc. någonsin där måste också upphovsrätten reformeras, och anpassas till den teknologi som är en del av vår vardag. Men så har inte skett, utan i stället sker det åtstramningar och debatten handlar om pirater, och intrång, varför är det så? Jo, för att förhindra missbruk av det upphovsrättsliga systemet. Idén är att när de fysiska spärrarna försvinner behövs juridiska spärrar. Det som blir tekniskt möjligt blir juridiskt fel.

Vem tänker på skolan och biblioteken?

Världen fokuserar på pirater, men vem tänker på skolan och biblioteken? Vem tänker på oss som skall kommunicera med en generation som är födda med webben ”i blodet”.

Lärare kommunicerar över generationsgränser. Illusionen är att det är vi som kan som skall hjälpa de som inte kan förstå, lära, mogna, växa… tänka. Men att kommunicera med barn och ungdomar utan den infrastruktur som de är vana vid är att sätta allt för stora hinder i vägen för lärandet. Det är ett missbruk av den potential som tekniken erbjuder.

Det går inte att på ett enkelt sätt reformera upphovsrätten i tid, för teknologin är redan här. Skolor och skapare behöver kunna använda tekniken nu. Fram till att balansen återställs behövs olika lösningar och en sådan lösning handlar om att använda sig av licenser. Det största licenssystemet idag heter Creative Commons (CC).

Eftersom CC hjälper de som skapar upphovsrättsligt skyddat material att dela med sig så finns det nu enorma mängder med texter, bilder, filmer mm som lärare kan använda i sin utbildning utan att behöva oroa sig över att de gör något fel eller riskerar att bryta mot upphovsrätten. Ett exempel är just Weschs film. Det handlar inte om att överge upphovsrätten utan att finna ett sätt där teknikens potential inte går förlorad för de som vill använda den.

En liten not

Hugo var enormt aktiv inom den internationella upphovsrättsliga diskussionen (Läs gärna Eva Hemmung Wirténs fantastiska bok No Trespassing) och därmed är han en nyckelfigur i det som är ett av vår tids mest omdiskuterade problem tillföljd av teknologi utvecklingen.

Creative Commons ett hemligt sällskap eller en genväg till bilder

Dagens gästbloggare är Rebecka Gustafson, nybliven student från samhällsvetenskapligt program på Enskilda Gymnasiet, berättar i sitt gästinlägg om historien hur Creative Commons blir hennes genväg till att hitta bilder till Webbstjärnan webbplats.

Bev's Grrday Cupcakes by abakedcreation cc (by, nc, nd)

Bev’s Grrday Cupcakes by abakedcreation CC (by, nc, nd)

En hemsida är ingenting utan innehåll. Jaha tänker vissa och skriver lite text. Men på internet är en text inte mycket utan bilder, utan något som fångar besökarens uppmärksamhet och håller blicken kvar tillräckligt länge för att upptäcka texten.

Under sommaren har jag jobbat med att förnya en hemsida och en av mina uppgifter har varit att hitta bilder att komplettera texterna med. Men inte vilka bilder som helst, vi skulle använda bilder licenserade under Creative Commons.

Till en början var jag föga imponerad. Det var jobbigt att leta sig igenom Flickr:s aldrig sinande utbud utan att garanteras ens ett par användbara bilder. Det var omständigt att skriva erkännanden, hålla reda på vilken förkortning som hör till vilken licens och att slutligen länka all information tillbaka till källan. Jag kände hur mitt tålamod minskade i takt med de sidor med bilder jag betade av.

Relatera till bilden

Men så kom vändningen, den ni visste skulle komma för annars skulle jag aldrig skriva den här texten. Någonstans bland alla ratade bilder började jag hitta bra bilder, bilder med ett budskap. Och egentligen behövde budskapet inte vara särskilt sammankopplat med texten bilden skulle placeras med. Det viktiga var att bilden skapade ett intresse hos mottagaren.

De flesta människor som ser en text tillsammans med en bild tror automatiskt att dessa två element har något gemensamt – och skapar då själv en gemensam nämnare även om den från början inte är självklar. Så trots att jag bara valde en bild för att den var ”fin” och inte hade så mycket mer tanke bakom det hela, så kommer någon annan ändå göra en ganska logisk koppling mellan bild och text.

Kärlek, frihet och attribut

Insikten att bilderna inte behöver vara relevanta så länge de är intressanta fick mig att sluta söka på ord som ”Skolor” och ”barn” och istället söka på begrepp som FRIHET och KÄRLEK. Vill man göra det hela extra spännande kan man dessutom välja ”Interesting” istället för ”Relevant” i vänstra hörnet på Flickr.

I samma veva började jag även lära mig licenser och förkortningar vilket gjorde det lättare att göra erkännanden (Det tar fortfarande tid, men det hör till. Antingen lägger man ner tid på att skriva attribut eller så är man utan bild. Ett enkelt val). Jag hade kommit över den berömda tröskeln, sett slutet av tunneln, lärt mig cykla. Ja, ni fattar.

Bilden leder till texten

Nu är Creative Commons ett hemligt sällskap, som jag fått tillgång till, en genväg till bilder. Det är underbart att inte behöva oroa sig för Upphovsrätt och tillstånd hit och dit. Det är underbart att kunna ge texter på nätet en ny dimension i form av bilder. Men det allra bästa just nu är min senaste upptäckt på Flickr. Nämligen användaren ”abakedcreation” och bilderna på hennes fantastiska cupcakes. Jag kan inte sluta titta på dem och vill allra helst använda ALLA till hemsidan, som jag jobbar med.

Och jag tänker i min egen lilla enfaldiga värld att om jag inte kan sluta titta på dessa bilder – ja då gäller det alla andra också. Och om man vill stanna på sajten för att bilderna är fina kanske man passar på att läsa texterna också.

Tips!

-Gör koncept av dina bilder. Hittar du en användare som har bilder du gillar licenserade under CC – använd flera av dessa bilder och skapa en röd tråd. Kristina Alexanderson gör exempelvis det i sina powerpoints om webben i skolan. Det skapar ett större sammanhang och därmed ett intresse för något mer än själva innehållet.

-Think outside the box. Använd inte självklara ord när du söker efter bilder på Flickr – sök istället på bredare begrepp som ger mottagaren större möjlighet att associera och relatera. Tänk symboler och liknelser hellre än illustrationer.

-Du kommer sällan hitta det du letar efter, men har du tålamod kommer du förmodligen hitta något mycket bättre.

Kulturhistorisk händelse: Nasty Old People på SVT

Förra året släppte Hanna Sköld en bomb i form av den första svenska långfilmen under en Creative Commons BY-NC licens. Filmen Nasty Old People (info imdb) finns tillgänglig för laglig nedladdning, har spelats runt om i världen och nu får den sin premiär på SVT.

Nu på 2 september kommer Frizon 2010: Nasty Old People kl 22:45 spelas filmen på SVT2.

Svensk långfilm från 2009. Mette är 19 år och har varit nynazist sen hon var tretton. Hon jobbar på hemtjänsten och ser efter några pensionärer. Hon bryr sig inte om hur hon lever tills hon en dag svårt misshandlar en man. När hon vaknar upp dagen efter inser hon att något är fel. Manus och regi: Hanna Sköld. I rollerna: Febe Nilsson, Karin Bertling, Anna Nevander, Torkel Petersson, Håkan Jeppsson, m.fl.

Om du inte orkar vänta så länge – eller vill bara ha den hemma så finns den som sagt tillgänglig – på filmens hemsida står det:

Nasty Old People is available to download as a torrent file from either THE PIRATE BAY or by using THIS LINK if your ISPs don’t like TPB. And, please support us by using any of these options!

Genom licensieringen visar Hanna att det finns gångbara alternativ till den etablerade kulturskapande och spridande. Trots att filmen finns tillgänglig gratis för alla så köps filmen och nu visas på traditionell svensk TV.

Missa inte denna kulturhistoriska händelse!

Tips för dig som vill använda CC-bilder

Dagens gästbloggare är Johan Carlström, som jobbar till vardags på Riksantikvarieämbetet med verksamhetsutveckling, K-samsök och Kringla och twittrar som sig själv på @carlstr.

NMA.0028732 by Nordiska museet, on Flickr

NMA.0028732 by Nordiska museet Foto KW Gullers

Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License

Jag kom i kontakt med Creative Commons-licenser första gången kring 2007 och har med intresse följt utvecklingen. I år tycker jag att det har lossnat ordentligt, både gällande medvetenheten kring CC och konkreta exempel. Utgår jag ifrån min egen bransch, kulturarvsbranschen (där bl a musser, bibliotek och arkiv ingår) så händer det en hel del, det kommer fler och fler konkreta exempel och flera är på gång. Institutionerna sitter på en guldgruva och vi har allt att vinna på att tillgängliggöra detta material och uppmuntra till återanvändning på ett tydligt sätt. Att Creative Commons dessutom, likt internet, är globalt är såklart även positivt.

Även min egen arbetsgivare, Riksantikvarieämbetet, jobbar internt med frågorna vilket har resulterat i en ny intern bildpolicy som kommer att implementeras under hösten/vintern.

Några exempel

Historiska museet har märkt upp alla sina bilder med Creative Commons och Nordiska museet har lagt ut äldre bildmaterial under olika varianter av CC på Flickr (dock ej inom ramen för Flickr Commons *).

Idag finns ingen möjlighet att märka upp material med utgången skyddstid i Flickr (Flickr Commons undantaget) och Nordiska har i dessa fall valt CC Erkännande. Kanske inte den ultimata lösningen (CC förutsätter som bekant att materialet faller inom upphovsrätten) men i o m att de valt den mest fria CC-licensen så är det så nära man kan komma idag. Förhoppningsvis kommer CCs nya Public Domain Mark att underlätta och förhoppningsvis kommer även Flickr m fl att stödja denna.

CC och jag

För egen del så sträcker sig mitt användande av CC till att jag märker upp mina bilder på Flickr med olika licenser. Jag använder generellt Erkännande-IckeKommersiell, jag tycker att DelaLika och IngaBearbetningar är för krångliga för den som vill använda mina bilder. Även IckeKommersiell väcker en del frågor och förklaringen till mitt val är att jag lägger ner en del tid på att komponera och bearbeta bilderna och vill du tjäna pengar på dem så får du fråga först. Detta kan dock komma att förändras, detta är en process för mig med. 🙂

Jag är även en flitig användare av CC-bilder på jobbets bloggar (K-blogg och K-samsöks blogg) och är alltid noggrann med att länka tillbaka till källan om möjligt. Dels för att uppmärksamma upphovsmannen att bilder används (förutsatt att någon klickar på länken), och dels för att underlätta för användaren att hitta flera bilder av samma fotograf.

Man kan ha en viss förståelse för att man inte vill eller orkar leta rätt länkar, licenser osv att lägga in på rätt ställe, kanske skriver man bara ”foto licensierat under Creative Commons” el dyl. Detta är tråkigt, dels för att upphovsmannen inte får cred, dels för att det omöjliggör vidare återanvändning av bilden i o m att man inte vet vilken licens som gäller. Det finns dock sätt som förenklar det hela…

Dagens länktips

Använder man bilder från Flickr samt ett CMS med möjlighet att lägga in HTML (t ex WordPress) så finns det ett bra tredjepartsverktyg som heter ImageCodr (tack @Dr_PO för tipset) som skapar HTML-kod utifrån en länk till en bilds Flickr-sida med licens, fotograf och länkar. Toppenbra! 🙂 Jag önskar att det fanns något liknande för Wikimedia Commons-material, eller det kanske finns?

Det kommer att bli en intressant höst, det är jag övertygad om.

*Flickr Commons är en del av Flickr där institutioner kan ladda upp foton där skyddstiden har gått ut eller där man avsäger sig rättigheterna till materialet. Riksantikvarieämbetet bidrar med bilder sedan mars 2009.