Att vara engagerad i arbetet med att sprida kunskap och användande av Creative Commons licenserna är många gånger givande. Det kan dock vara svårt att få syn på effekten av Creative Commons.

Inför att jag åkte till Malmö för någon vecka sedan för att göra en Pecha Kucha om Creative Commons i skolan, ställde jag mig just frågan: Vilken roll spelar Creative Commons i skolan? Och gör Creative Commons någon skillnad?

Det jag ser genom mitt arbete på .SE, med Internet i skolan och Webbstjärnan är att det finns många möjligheter som ett medvetet arbete med Creative Commons licensierat material. Genom att använda CC-licensierade bilder, filmer, musik etc kan barn utveckla sin kreativitet och få möjlighet att skapa med andras material som utgångspunkt. I vissa exempel så syns lekfullheten så tydligt, som t.ex i denna bearbetning gjord av en grupp elever på Nacka Gymnasium.

Läraren (Per Falk) vars elever gjorde den berättade om arbetsglädjen, skratten och lusten kring att få bearbeta och skapa utifrån (i det här fallet min bild). Det är för mig ett lysande exempel på hur kunskaper kring Creative Commons berikar skolarbetet.

I Webbstjärnan ser vi många andra exempel och här på vår blogg har flera lärare och elever berättat om sitt arbete med Creative Commons, och Creative Commons betydelse för skolarbetet. Allt ett tecken på att kunskaper och användandet av Creative Commons skapar möjligheter för den som använder CC att dela sina kunskaper och sin kreativitet. Men även att Creative Commons gör att vi kan uppnå visionen.

Our vision is nothing less than realizing the full potential of the Internet — universal access to research and education, full participation in culture.

Via mejlen kom jag i kontakt med Pär Leijonhufvud, som med följande gästinlägg berättar varför han delar sitt undervisningsmaterial med hjälp av Creative Commons. Pär är gymnasielärare i Sveg, och undervisar på Härjedalens Gymnasium. Du kan ta del av bland annat hans undervisningsmaterial på hans blogg: www.leijonhufvud.org

Att dela eller inte dela, det är frågan

Om jag har lagt timmar, timmar av arbetstid och fritid på att skapa något, skall jag bara ge bort det? Gratis? Skicka ut det i världen som den tredje av bröderna i sagorna, utan att ha kontroll över vem som använder det, eller till vad? Tänk om en annan lärare hittar mitt arbete, kopierar det och tar åt sig äran?

Jag har arbetat en period i IT-branschen, innan jag blev lärare. Där skriver de flesta inte i en ordbehandlare, utan i en text-editor, de vanligaste är emacs eller vi, och båda är gratis, fria för alla att använda. Webservern som visar upp sidorna du läser heter troligtvis Apache, och den är också gratis (och du surfar kanske med Firefox, ett annat gratisprogram). Folk har bokstavligen lagt ned tusentals timmar, på helger, kvällar och nätter för att se till att alla som vill kan installera och använda deras program. Gratis.

För ett antal år sedan kom det ut en film, ”Pay it Forward”. Tanken i filmen var att om alla i världen gjorde tre tjänster till andra, och som gentjänst bad mottagaren att göra samma sak, istället för att återgälda den på traditionellt vis, då skulle världen bli en bättre plats. Tanken är givetvis äldre än så, den första gången man hör talas om den är i en pjäs av Meander för över 2300 år sedan. Benjamin Franklin lånade år 1784 ut en summa pengar till en Benjamin Webb, på villkor att han inte skulle betala tillbaka skulden till Franklin, utan till någon annan man i behov av pengar, och be denne att i sin tur betala tillbaka på samma vis. Och många andra har efter dem följt samma princip.

Som lärare — jag är gymnasielärare — skriver och skapar man mer än många tror: övningar, kompendier, sammanfattningar och handledningar. Vi som har varit med i några år har skapat en hel del, vi har skrivit saker som vi faktiskt tycker duger, i alla fall för stunden. De första åren som lärare är jobbigast, då har man inget färdigt från förr, utan måste planera allt, skapa allt på nytt. Det är här Creative Commons kommer in i bilden.

Allt jag skriver, allt jag skapar, det skapar jag under en Creative Commons-licens. För för mig är det ett sätt att återbetala den lärare som gav mig en kopia av sin planering, från när han senast undervisade Naturkunskap A, vilket säkert räddade den nyutbildade och oerfarna läraren som jag då var från att flertal misstag. Och alla de andra lärarna som har skapat bra övningar och släppt dem fria, släppt ut dem till att användas och modifieras av andra lärare. Att i min tur dela med mig av det jag skapar, det är mitt sätt att säga tack.

Så mitt svar på rubrikens fråga ger sig självt: givetvis delar jag med mig.

Bild: Sharing is Caring =True av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Jag fick genom mitt arbete med Webbstjärnan syn på Petter Bergenstråhles arbete med Creative Commons och jag bad honom skriva en kort bloggpost om hur han arbetar med Creative Commons tillsammans med sina elever.

Kristina Alexanderson

Creative Commons i skolan

Upphovsrätt är svårt.

Lagarna kring upphovsrätt påverkar den digitala världen på ett helt annat sätt än den analoga. Digital information kopieras lätt, det krävs ingen ansträngning för att använda någon annans verk.

Det som finns vid mina fingertoppar är väl i rimlighetens namn mitt?

Det problematiska med upphovsrätten i skolan är att den är hindrande för elever i den digitala världen. De vill använda den där enormt häftiga bilden för att lyfta sitt arbete, och när de inte får det så blir det en negativ upplevelse.

Upphovsrätten som sådan uppfattas som negativ.

CC vänder på diskussionen
När jag startade upp arbetet med upphovsrätt i min sjua var det många frågor. De flesta handlade om varför?

Jag upplever att det är i motivationen svårigheterna finns. Elever är vana konsumenter av material på nätet, och vilken är egentligen skillnaden mellan att konsumera och producera? Varför får jag inte använda de bilder jag gillar och redan har på min dator? Vilken är skillnaden mellan att lyssna på musiken och använda den i vår film?

När ingången i diskussionen istället är CC. Det vill säga det du får använda och var och hur du kan hitta tillåtet material. Då lyfter diskussionen och eleverna blir glada när de hittar lika fantastiska bilder som de får använda. I och med att de ser att reglerna inte behöver vara en begränsning utan att det är fullt möjligt att hitta material som de får använda så blir det en positiv upplevelse. Det blir roligt att följa reglerna.

Sökmotorn CC search är en guldgruva, framförallt i kombination med flickr. Antalet bilder är mer än tillräckligt, ja till och med så stort att det kan vara svårt att välja.

Är Creative Commons krångligt?
Ja, CC licenserna kan verka krångliga. Det är kanske lite svårt att förstå vad det innebär att ett verk är CC licensierat. Det kan också vara krångligt att tala om vem som har tagit bilden jag använde. Krångligt och lite farligt eftersom jag inte är säker på om det blir rätt.

I början är det krångligt, men det är snabbt övergående. Att prata om CC, att använda termerna och de svåra orden i samtalen med eleverna förkortar startsträckan. Hör de orden, ser förkortningar och symboler ofta och mycket så förstår de snabbt hur det fungerar. Sedan behöver vi faktiskt inte göra det så svårt, det är bara att testa och prova. Det kan ju inte bli mer än fel, och fel det får vi göra hur skall vi annars lära oss.

Creative Commons gör att vi kan jobba med bloggen som verktyg i klassrummet utan att behöva bli begränsade av upphovsrättens regler. När vi lär oss det krångliga så blir det en möjlighet att utvecklas och göra något bra. Göra något som vi kan vara stolta över och visa upp för världen. Det finns en glädje i att arbeta med något som jag vet kommer synas.

Jag började med min sjua i förra veckan. Vi har pratat om licenserna och publicerat våra första bilder. Här kan ni se vårt arbete.