Framtidens pengar

På torsdag (5 maj) kommer det hållas en CC Salon med temat Framtidens Pengar hållas på Stallet (Stallgatan 7, Stockholm) från kl 19. Diskussionen inledds med presentationer av Gabriel Shalom, Jay Cousins & Mathias Klang.

Välkommen till en diskussion om framtidens pengar. Vad tänker unga vuxna om pengar, delning och värde? Hur kan vi skapa nya system för välstånd och överflöd? Hur ser framtiden ut för bankar och andra finansiella institutioner i kölvattnet av den nya tekniken? Hur relaterar dessa frågor till vår egen skapandekraft och kulturell utveckling?

Föreläsningen är en del av en Nordisk turné arrangeras av Föreningen fri kultur och programvara och Creative Commons i de Nordiska länderna med stöd från Nordisk Kulturfond och Kulturkontakt Nord.

Efter föreläsningarna, ca 21.00, går de som är intresserade vidare till The Bull and Bear Inn i Gamla Stan (Birger Jarlsgatan 16) för att fortsätta diskussion.

Den Engelska webbsidan med information om den Nordiska turnén finns på http://cloudberry.cc/tour

Nordisk Samarbete

Just nu sitter Nordiska representanter i ett möte och diskuterar hur Creative Commons fungerar i de olika nordiska länderna. Här delas erfarenheter från Norge, Danmark, Island, Finland, Färöarna & Sverige (vi letar även efter folk som skulle vilja delta från Åland & Grönland).

Det är otroligt spännande och lärorikt att höra hur kultur, juridik, konst, licenser, administration och mycket mer fungerar i olika länder. En sak som jag skulle vilja importera till Sverige är idén med Creative Commons Salons.

soccer practice from wwworks (CC by)

En av de mest aktuella frågorna är hur vi kan få människor att vilja vara delaktiga i Creative Commons, hur kan vi skapa projekt som volontärer skulle vara intresserade av att driva eller hjälpa till med?

Wikipedia använder Creative Commons licenser av praktiska skäl

I samband med Wikipedia Academy passade jag på att bjuda in Lennart Guldbrandsson, ordförande för Wikimedia i Sverige, som gästbloggare här på hos oss på Creative Commons. Idagens inlägg skriver Lennart om Wikipedias relation till Creative Commons, som är så självklart rätt.

Kristina Alexanderson

Wikipedia använder Creative Commons licenser av praktiska skäl

Det finns ett engelskt uttryck som jag gillar:

att fånga blixten i en flaska.

Det används för att beskriva något som nästan är omöjligt, men som man ändå lyckats göra. På många sätt är Wikipedia ett sånt tillfälle. Det är egentligen helt otroligt att man lyckats få så många personer intresserade av något så smalt som uppslagsverk. I efterhand är det förstås självklart att internet behöver ett uppslagsverk. När man ska diskutera ett ämne behöver man en gemensam referenspunkt, och liksom YouTube har blivit den stora samlingsplatsen för alla som vill hänvisa till filmklipp, har Wikipedia blivit navet för alla som vill förklara vad en antihjälte är eller vem Sidney Paget var. Men det är inte självklart att man ska lyckas få frivilliga att skriva ett sånt uppslagsverk.

Därför är det viktigt att man gör så gott man kan för att se till att de frivilliga märker att det de gör inte är förgäves. Om någon bara kan radera en artikel slumpmässigt (det kan man inte), eller om klotter verkligen förstörde en artikel (det gör det inte), då skulle ingen vilja bidra.

Det är också det som är orsaken till att Wikipedia använder Creative Commons licenser. Låt mig förklara hur det hänger ihop.

Wikipedia är ett oerhört långsiktigt projekt. Målet är högt satt, och det är ingen som föreställer sig att vi kommer att nå dit de närmaste åren. Men för att vi ska kunna vara säkra på att de bidrag som folk gör ska finnas kvar även i morgon, vill vi att folk ska kunna använda det material som finns så fritt som det bara går. Wikipedia har framför allt tre friheter:

  • Vi tillåter alla som läser Wikipedia att kopiera innehållet. Ju fler kopior, desto bättre. Då kan vi vara säkra på att materialet överlever även ifall något skulle hända med själva Wikipedia.
  • Vi tillåter också alla som läser Wikipedia att också ändra i materialet. Troligen finns det massor av information som saknas, eller som har förändrats sedan någon lade in fakta förra gången, eller information som kanske bara du kan dela med dig av.
  • Och vi tillåter – och uppmuntrar – alla som läser Wikipedia att sprida materialet vidare. Det är bara om man får göra de här tre sakerna (kopiera, ändra, sprida) som man kan bli verkligt odödlig.

Det enda vi begär i gengäld är att man berättar varifrån man har fått materialet. Det är också något som alla som bidrar till Wikipedia blir glada av. Om man ser i tidningen att de citerar en artikel man har skrivit eller att de har med en bild som man har tagit, då känns det konstigt om de inte berättar varifrån de fått informationen. Men det är också för att Wikipedia ska kunna bli bättre. Om informationen i tidningen är felaktig och källan är Wikipedia – då är det bra att man får veta det. Då kan man nämligen ändra det.

Så gör verkligt stora människor och organisationer: de ändrar sig när de har fel. Men när det gäller Creative Commons är vi wikipedianer säkra på att vi har gjort rätt val.

Därför hoppas vi att du tar chansen att utnyttja Wikipedia till fullo. Visste du till exempel att du enkelt kan göra en bok av dina favoritartiklar – eller någon annans? Så här gör man. Och visste du att du kan ladda ner hela Wikipedia – så att du kan göra ditt eget uppslagsverk? Så här gör du. Eller visste du att det finns en praktisk funktion för när du ska citera Wikipedia, så att du vet att du får med allt praktiskt? Här är den.

Egentligen finns det alldeles för många funktioner på Wikipedia för att berätta i ett så här kort inlägg. Därför avslutar jag med att rekommendera två saker:

1) Kika gärna i verktygsfältet som finns längst till vänster på varje sida. Där finns många roliga, praktiska och till slut omistliga funktioner som kommer att ge dig bättre koll och snabba upp tiden det tar för dig att hitta rätt information.

2) Fråga någon av Wikipedias faddrar. Det finns ett stort nätverk av personer på Wikipedia som är villiga att lyssna på frågor, ge dig råd och hjälpa dig rätt. De vet mycket som du inte visste att du inte visste. Ta lite tid, så kommer din bild av Wikipedia att förändras för alltid.

Lennart Guldbrandsson, ordförande i Wikimedia Sverige

PS. Du har väl inte missat att Wikipedia har ett systerprojekt med över 7 miljoner bilder, filmer, dokument, kartor och ljudfiler? Allt där kan du också använda fritt, så länge du anger källa. Besök gärna Wikimedia Commons. Här hittar du exempelvis massor av bilder som Nordiska museet har lagt upp på Wikimedia Commons. Det är bara ett av många samarbeten som wikipedianer runtom i världen har lyckats med tack vare de praktiska Creative Commons-licenserna.

Vad är skillnaden mellan CC0 och Public Domain Mark?

Det förekommer en del frågor kring Creative Commons licenserna, och det förekommer en diskussion om CC0 och Public Domain Mark. Johan Carlströms diskuterar skillnaderna i inlägget CC0 och Public Domain Mark, som jag bett att få återpublicera här. Inlägget publicerades första gången på bloggen Deadsession under licensen Creative Commons Erkännande-DelaLika och återpubliceras här under samma licens.

Kristina Alexanderson

Lennart Guldbrandsson nämnde CC0 i en kommentar till ett blogginlägg jag skrev om olika varianter om ”Commons”. I artikeln Publicera kulturskatterna där folk söker i torsdagens Svd (2/12-2010) så tas många bra saker upp. Ett tillgängligt och användbart kulturarv måste vara enkelt för medborgarna att återanvända i olika sammanhang. Det pratas även här om CC0 vilket väckte några frågor hos mig.

Sedan oktober så finns det två licenser/märkningar för material som befinner sig i den kulturella allmänningen (eng Public Domain). CC0 (Creative Commons zero) har funnits ett tag och Public Domain Mark (PDM) är en ny märkning. De kan verka snarlika men skiljer sig på ett antal viktiga punkter.

CC0

Vid användande av CC0 tillgängliggör man upphovsrättskyddat material genom att avsäga sig rättigheterna till detta vilket innebär att materialet blir kulturell allmänning/Public Domain. För att detta ska vara möjligt krävs det dock att materialet är skyddat till att börja med vilket komplicerar saken i o m att den inte kan användas på rådata/metadata (som generellt inte har upphovsrättsskydd) eller material där upphovsrättens skyddstid har gått ut (70 år efter upphovsmannens död med vissa undantag). I svensk rätt kan man inte avsäga sig den ideella rätten till ett verk, dessutom finns inte Public Domain som begrepp. Detta medför att CC0 är svårt att applicera på material som finns i Sverige.

Det är bl a svårigheterna kring redan fritt material som gjort att kretsen kring Creative Commons, i sammarbete med bl a Europeana, har tagit fram Public Domain Mark.

Public Domain Mark

PDM är en märkning (inte en licens) som används på material som redan befinner sig i den kulturella allmänningen/Public Domain. Varför ska man göra det kan man fråga sig? Det finns flera anledningar men det främsta är att tydliggöra att materialet verklingen är helt fritt att använda, injicerar man sedan t ex en bildfil med licensen så säkerställer man att den förblir fri i ytterligare led. En annan anledning är att PDM använder sig av den standard som Creative Commons använder vilket gör materialet maskinläsbart och strukturerat sökbart samt möjligt att bli en del av den semantiska webben/webb 3.0.

En viktig skillnad

En viktig skillnad är alltså att CC0 förändrar den upphovsrättsliga statusen på ett material medan PDM används på redan fritt material för att tydliggöra att det är fritt. CC0 har således en juridisk status medan PDM inte har det. Eftersom ingen (eller alla) äger rätten till fritt material så kan vem som helst märka upp detta material med PDM. CC0:s fall så måste dock den som äger rätten till materialet avsäga sig denna.

I artikeln pratar man dels om material som inte längre skyddas av upphovsrätten och dels om att ”staten går före och lägger allt den skapar under CC0″. Så som jag förstått det är detta två olika saker. Till att börja med måste man ta hänsyn till om det handlar om upphovsrättsskyddat material eller t ex rådata utan upphovsrättsskydd samt material med utgången skyddstid. När man har detta klart för sig kan man välja olika strategier för att tillgängliggöra material så fritt som möjligt.

En lösning, förutsatt att man utgår ifrån vad lagen säger idag, är att licensiera offentligt upphovsrättsslyddat material med den friaste Creative Commons-licensen, Creative Commons-Erkännande vilket gör det helt fritt att använda, remixa, sprida och publicera så länge upphovsmannen anges. Metadata och äldre material med utgången skyddstid märks upp med Public Domain Mark.

Vad skiljer dem åt, alla dessa Commons?

Jag har bett Johan Carlström som tidigare har gästbloggat här hos oss på Creative Commons att få återpublicera hans blogginlägg Alla dessa Commons vad är skillnaden från hans blogg Deadsession. Inlägget handlar om skillnaden mellan verk som ligger i allmänningen och de som licensieras under Creative Commons. Johan klargör väldigt tydligt och klart så jag låter hans inlägg berätta. Inlägget publiceras under Creative Commons licensen Erkännande-Dela lika.

Kristina Alexanderson

Ibland upplever jag att det finns en förvirring mellan olika begrepp som använder ordet Commons. ”Commons” (betyder ung. ”allmän”, ”gemensam”) är ett begrepp som beskriver en typ av fritt material men detta innebär inte att Creative Commons, Flickr Commons och Wikimedia Commons är likställda eller på samma nivå. Jag ska här försöka att reda ut begreppen.

Creative Commons

Creative Commons (CC) är en fri licensmodell där upphovsrättsinnehavaren själv kan bestämma hur andra får använda materialet utifrån ett antal förutbestämda kriterier. Till licenserna finns små ikoner som gör det tydligt vad som gäller för varje individuell bild. Läs mer om de olika licenserna. Det är t ex möjligt att använda Creative Commons för att tala om för användaren att denna får använda material i ickekommersiella sammanhang. Creative Commons utgår ifrån upphovsrätten vilket innebär att det inte går att CC-märka foton där skyddstiden gått ut.

Wikimedia Commons (WC)

Wikimedia Commons innehåller drygt 7,8 miljoner mediafiler (bild, film, ljud) som bl a används i Wikipedia. Wikimedia Commons är en webbplats men många besökare och en bland flera webbplatser där man kan tillgängliggöra bildmaterial.

Bilder som används i Wikipedia ska laddas upp på Wikimedia Commons. För att en bild ska kvalificera sig så måste den vara fri att användas av alla (vilket inkluderar kommersiellt bruk). När man tillgängliggör t ex ett foto via WC väljer man någon av följande licenser vilket i korthet innebär att man släpper bilden för fri användning:

  • Public domain – Bildens skyddstid har gått ut. Märkningen på WC för Svenskt Public domain-material hittar du här.
  • Upphovsrättsinnehavaren licensierar ut bilden under:
    • Creative commons – Attribution -bilden är fri att använda och manipulera så länge upphovsrättsinnehavaren nämnd så som denna vill.
    • Creative Commons – Attribution-ShareAlike – Bilden är fri att använda och manipulera så länge upphovsrättsinnehavaren nämns samt eventuellt nya verk licensieras ut under samma licens.
    • GFDL(GNU Free Documentation License) – Bilden är fri att använda och manipulera så länge upphovsrättsinnehavaren nämns, kräver dock att man bifogar licenstexten vilket kan vara komplicerat om man t ex vill använda ett fotografi.
    • FAL (Free Art License) – Bilden är fri att använda och manipulera så länge upphovsrättsinnehavaren nämns, även här krävs att man bifogar licenstexten

Läs mer om licensval på WC här. Tillåter du endast ickekommersiell användning av ditt material så kvalificerar sig materialet alltså inte för Wikipedia/Wikimedia.

Än så länge är det två svenska minnesinstitutioner som tillgängliggjort bildmaterial via Wikimedia Commons, Regionarkivet i Göteborg samt Nordiska museet. I båda fallen handlar det om foton där skyddstiden har gått ut, dvs det har gått 70 år sedan upphovsmannen dog. Det finns flera europeiska institutioner som lagt ut bilder på Wikiemdia t ex tyska Deutsche Fotothek samt nederländska Tropenmuseum. Här finns en lista på samtliga institutioner som tillgängliggör foton via Wikimedia Commons.

Alla foton och illustrationer på Wikimedia Commons är alltså fria att använda så länge man följer det som står i licensen som följer med bilderna. Jag uppmuntrar alltid att länka tillbaka till källan om bilden publiceras på nätet, på detta sätt underlättar det för besökaren att söka vidare på egen hand.

Flickr Commons

Foto: National Media Museum, UK

Flickr Commons är en del av Flickrs webbplats där kulturinstitutioner kan tillgängliggöra historiskt bildmaterial. För att vara aktuell för Flickr Commons så gäller följande:

  1. The copyright is in the public domain because it has expired;
  2. The copyright was injected into the public domain for other reasons, such as failure to adhere to required formalities or conditions;
  3. The institution owns the copyright but is not interested in exercising control; or
  4. The institution has legal rights sufficient to authorize others to use the work without restrictions.“ (källa)

Fotografierna läggs alltså inte ut på Flickr Commons under en Creative Commonslicens utan de ska vara fria att använda utan restriktioner. Varje institution länkar till sina egna ”rights statements” där de kan förklara rättigheterna lite mer ingående.

Riksantikvarieämbetet lägger sedan mars 2009 ut bilder på Flickr Commons där skyddstiden gått ut och där bilderna är fria att använda. Dessa går även att använda i Wikimedia Commons men inte under en Creative Commonslicens eftersom detta skulle begränsa användarens rätt till bilden då Creative Commons utgår ifrån att det finns en upphovsrätt. Idag är RAÄ enda svenska institution som lägger ut bilder på Flickr Commons men väntetiden ska enligt uppgift vara lång och flera svenska institutioner är på gång.

Creative Commons på ”vanliga” FlickrTofta beach, Gotland, November 2010 by carlstr, on Flickr

Det går att licensiera ut bilder under valfri CC-licens på Flickr. Det är således möjligt för en institution att lägga ut bilder under t ex Attribution-ShareAlike på både Wikimedia Commons och Flickr (men inte på Flickr Commons). I dagsläget går det dock inte att märka upp fritt material på ett bra sätt som man kan via Flickr Commons. Om Flickr implementerade Public Domain Mark skulle det underlätta.

Det finns flera svenska minnesinstitutioner som lägger ut foton via ”vanliga” Flickr, t ex Spårvägsmuseet och Statens maritima museer. Dessa har även valt att använda Creative Commons för att underlätta återanvändning. Bra! Kristina Alexanderson har gjort en bra sammanställning över svenska Flickr-institutioner på sin blogg.

Tack Johan för att du är så generös och låter oss återpublicera ditt inlägg./K

En eller snarare tio bilder av Creative Commons

Gästbloggare är den här gången Jens Rydén, som jag bjöd in efter att ha sett hans otroliga tolkning av Fotosöndags tema ”sharing is caring. Jens Rydén är fotograf, tecknare och grafisk designer, twittrare, bloggare och du kan läsa mer om honom på hans blogg och på flickr kan du såklart ta del av fler av hans bilder.

Kristina Alexanderson

Sharing is Caring

Jag deltar varje vecka i en härlig företeelse som heter Fotosöndag. En öppen grupp på Flickr för alla som tycker om att fotografera. Ett nytt tema presenteras varje vecka på tisdagar klockan 12.00. Temat i veckan som gick var Sharing is Caring och idén till det fick Maja Larsson, initiativtagare till Fotosöndag, genom sitt arbete med att Creative Commons-licensiera (CC) material på Riksantikvarieämbetet.

Man kan så klart tolka begreppet Sharing is Caring rakt upp och ner med den rena betydelsen. Jag valde dock att försöka sätta mig mer in i CC och att med en bild illustrera mina tankar om det. Kanske är jag lite ute och cyklar i vissa avseenden och tar tacksamt emot återkopplingar och synpunkter på det jag har skrivit.

Sharing is Caring

Sharing is Caring av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Jag fick direkt en tanke om att jag ville försöka att illustrera CC och började att fundera kring det hela. Då det för mig var helt omöjligt, eller var det i tisdags i varje fall, att överblicka hela CC började jag att bryta ner det i mindre situationer. Funderade kring delar i CC och skapade i tankarna scener av mina tankar. Jag byggde rekvisita och initierade min sjuårige son i det hela eftersom jag ville låna LEGO-figurer av honom. Bilden i sin helhet kan tyckas ge ett rörigt intryck då den består av nio olika situationer. Jag tror inte att det är en bild som man gillar förrän man ger sig tid att i ett stort format studera den och försöka att tolka den. Jag valde av den anledningen att även ta enskilda bilder på varje situation och skriva en beskrivning på var och en för att på så sätt ge betraktaren en möjlighet att först betrakta den hela bilden och bilda sig en egen uppfattning och först där efter titta på delbilderna och ta del av mina tankar kring bildens olika beståndsdelar.

Delbilderna

The Pirates

The Pirates av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Jag tror att om man som kreatör t.ex fotograf, tecknare, skribent eller bloggare väljer att CC-licensiera en del av allt material man publicerar på Internet är det en större chans att människor respekterar dig för ditt arbete. Genom att dela med sig är kanske risken större att det material man vill behålla copyright på inte stjäls av så kallade pirater. Om kreatörens namn publiceras på ett korrekt sätt i sammanhanget då materialet återanvänds blir namnet känt för fler människor vilket i sin tur kan leda till beställningsjobb och försäljning av andra verk. Man delar med sig för att ge till andra och kan med stor sannolikhet få något tillbaka även om det inte är syftet. Kanske att CC-licensen gör en del pirater lite ledsna.

The Stupid Painter

The Stupid Painter av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

För mig som fotograf och tecknare med eget företag har jag en del tveksamheter på CC. Grundtanken är genial och ett bra försök att mer verklighetsanpassa upphovsrättsskyddat material till den digitala världen vi lever i idag. Systemet behöver dock utvecklas mer för att bättre passa förhållandet kommersiellt till kommersiellt. Den kommersiella verksamheten är ur ett företagarhänseende den mest intressanta, det är där man kan tjäna några kronor på sina verk. Jag vill självklart visa upp bra material, bra bilder och de vänder sig i ett marknadsföringsperspektiv definitivt mer till företag än till privatpersoner. Att då CC-licensiera verk så att den kommersiella världen kan använda det gratis och i sin tur tjäna pengar på det, underminerar lite av syftet att driva en egen verksamhet. Det är i det här hänseendet som min tveksamhet till CC infinner sig. Till ideella och icke kommersiella verksamheter tycker jag bara det är roligt ifall någon vill använda mina bilder. Det är smickrande. Men att ge bort till den kommersiella världen blir på sätt och vis som att gräva en grop åt sig själv.

Med The Stupid Painter ville jag åskådliggöra att man hamnar i ett hörn i en del av resonemanget kring CC. Målaren har målat in sig själv i ett hörn fast att det han målar saknar väggar och hörnor.

The Copyright

The Copyright av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

När lagen om upphovsrätt en gång tillkom var den till för att ge upphovspersonen kontroll över hur verket används. Ett sätt att hantera spridningen och användandet av ett verk. Ett för den tiden bra system. I och med Internet och den digitala världen faller väldigt mycket av den gamla lagstiftningen pladask då den inte alls är anpassad efter den verklighet vi lever i idag. Det är nu ett ganska klumpigt system som på många sätt försvårar det syfte lagen en gång hade för att underlätta för upphovsperson. Med The Copyright ville jag förmedla att lagen om upphovsrätt har krackelerat. Att material läcker på ett felaktigt sätt. Lagen måste ses över och anpassas mer efter verkligheten. Det är direkt korkat att hålla fast i gamla maktstrukturer som tillkommit i en tid med helt andra förutsättningar än vad som råder nu.

The Miners

The Miners av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Kärnpunkterna i lagen om upphovsrätt måste plockas ur den gamla lagstiftningen och placeras in i ett nytt sammanhang som är bättre anpassat efter de villkor som råder idag och vår digitala värld. Creative Commons är ett sätt att åter ge kontrollen till upphovspersonen men kanske att det systemet inte är tillräckligt hållbart som en lagstiftning. Med The Miners ville jag visa hur gruvarbetare ger sig ner i den mörka djupa grotta som den gamla lagen kanske kan liknas vid, för att hitta kärnpunkterna och plocka ut dem.

The Hand Over

The Hand Over av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Gruvarbetarna arbetar i mörka grottor under jorden. Lite hemligt och insynsskyddat. Som gamla maktstrukturer. Kärnpunkterna måste överlämnas till människor som arbetar synligt i dagsljus. Människor i den synbara verkligheten. Med The Hand Over ville jag illustrera hur en sorts arbetare överlämnar en kärnpunkt till en annan sorts arbetare. Jag valde en LEGO-gubbe med hjälm för att förstärka känslan av att själva överlämnandet inte är helt riskfritt.

The Stamp Guy

The Stamp Guy av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

För en människa som saknar kreativ ådra och inte ens med bästa vilja kan skapa den bild eller text som personen vill ha till ett arbete är CC-licensierat material som en skänk från ovan. En kreatör ger av sina verk. Ger för givandets skull för att glädja en annan människa. Ren kärlek. Glädje. Tänk sen att ett verk kan sättas in i ett nytt sammanhang och ge mer tyngd och omfång till detta. En citerad text i en artikel ger artikeln ett mycket större djup. Den blir mer läsvärd, lärande och intressant. En bild kan användas som en illustration eller som en del i ett nytt verk beroende på vilken typ av CC-licens som angivits. Min tanke med The Stamp Guy var att åskådliggöra den kärlekshandling som det på sätt och vis ligger i att dela med sig.

The Construction Worker and the Boss

The Construction Worker and the Boss av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Att CC för mig består av en del tveksamheter visade jag med The Stupid Painter men ville förtydliga det med en konstruktionsarbetare och en bas som kallar in mer hjälp med bygget.

The Team of Designers

The Team of Designers av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Bakom varje struktur finns ett team av konstruktörer som planerar, beräknar och ritar. Som maskiningenjör i grunden vet jag att ritningar och planer sällan är i ett sådant skick att de inte behöver bearbetas, utvecklas och i vissa hänseenden omarbetas. Det är mer en regel än ett undantag att en produkt fortsätter att utvecklas även efter det att den har lanserats på marknaden. Med The Team of Designers ville jag åskådliggöra att man fortsätter med utvecklingsarbetet av CC under det att produkten, om man nu kan kalla den så, är lanserad och i full färd med att implementeras i upphovspersoners medvetande. Konstruktörsteamet diskuterar den vidare utvecklingen av Creative Commons parallellt med lagen om upphovsrätt eller om båda systemen ska skrotas till förmån för ett nytt och ännu bättre system.

**************

Bilden liksom samtliga delbilder är fria att använda som de är i ett icke kommersiellt sammanhang. Kanske att de kan fungera som illustrationer för att undervisa eller föreläsa om Creative Commons. Jag blir verkligen glad om de kommer till användning. Skicka gärna e-brev till mig med synpunkter på bilderna.

Världen stannar inte. Utvecklingen stagnerar aldrig. Creative Commons tar lagen om upphovsrätt flera steg närmare den verklighet som vi alla idag lever i och älskar.

Du kreatör, ge en del av din gränslösa kärlek till världen och du ska se att världen kommer att krama dig.

ET Christ Superstar

ET Christ Superstar av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Jens Rydén

Marinmuseum berättar om valet av Creative Commons

Dagens gästinlägg kommer från Statens maritima museer och handlar om hur ett museum använder Creative Commons för att göra sina samlingar mer tillgängliga för skola och andra intresserade. Gästbloggare är Andreas Ivarsson.

Ubåten Ulven
Ubåten Ulven av Marinmuseum CC (by, nc)

Jag jobbar som kommunikatör på Statens maritima museer och huvuduppgiften är  webb och sociala medier åt Marinmuseum. Om du inte känner till museet så ligger det i Karlskrona och det handlar om svenska marinens historia som ju faktiskt är anledningen till att staden överhuvudtaget grundades.

Förutom att ha en vanlig hemsida med information om öppettider, utställningar och så vidare så tycker jag att vi som museum måste göra oss mer tillgängliga. I Marinmuseums samlingar finns flera tusen föremål, ”bara” några hundra visas i våra utställningar. Därför måste man tänka i andra banor och eftersom att jag är internetnörd så tycker jag det är på näte som man ska satsa mycket krut.

Med hjälp av publicering av bilder på bland annat Flickr så kan man nå nya grupper som kanske inte ens visste om att de gillar marinens historia eller som kanske inte har tid att åka ner till Karlskrona för att gå på Marinmuseum. Istället för att bege sig fysiskt till museet så finns vi bara ett klick bort.

Jag tycker också att det är viktigt att ha en dialog med folk, allt blir så mycket roligare om man känner sig delaktig. Tiden är förbi när man som museum kunde stå i ett hörn och bara mangla ut sin information utan någon som helst feedback från besökarna.

I första steget kommer vi att licensiera våra Flickr-bilder med Creative Commons-licens, vår utgångspunkt är alla bilder får licensen Erkännande CC-BY (med vissa undantag). Däremot kommer inte alla bilder att vara högupplösta och det beror på att myndigheten fortfarande vill sälja vissa bilder. Jag hoppas det ska förenkla och även uppmana folk att använda våra bilder.

Creative Commons-licensiering är bra av flera anledningar:

  • Creative Commons är enkel att förstå
  • Creative Commons är lätt att applicera och anpassa
  • Creative Commons är en växande rörelse
  • Creative Commons är en ideell organisation

Dessutom så har Marinmuseum i Karlskrona en väl utbyggd pedagogisk verksamhet med mycket skolsamarbeten, är det inte då rätt logiskt att våra bilder finns lättillgängliga om till exempel elever vill göra ett arbete om U 137 eller om vår robotbåt Västervik? Tänker man ett steg längre så är de eleverna potentiella museibesökare när de blir vuxna.

Vi ses på Flickr! Och du, du får gärna hjälpa oss att tagga våra bilder, det blir så mycket roligare på resan om vi är fler.

Andreas Ivarsson
kommunikatör
Statens maritima museer

Ju mer vi delar desto mer får vi tillbaka

Dagens gästinlägg kommer från Cecilia Bengtsson som är skolbibliotekssamordnare i Ekerö kommun.

En aktiv nätnärvaro ger behov av kunskaper inom creative commons och ju mer vi delar med oss desto mer får vi tillbaka!

Jag använder dagligen sociala medier på olika sätt. Jag bloggar, twittrar, är på facebook, flickr och kollar på youtube med mera. Jag kommenterar, läser, tar intryck, skriver blogginlägg, infogar bilder och är en interagerare på webben. För mina elever så är deras webbnärvaro också påtaglig på fritiden och i undervisningen.

I allt detta användande och deltagande blir behoven av kunskaper inom, källkritik, upphovsrätt och creative commons påtagliga.

I min ryggsäck har jag med mig grundkunskaper i källkritik, informationssökningsprocesser och i viss mån upphovsrätt. När jag rannsakar mig själv och tänker efter om jag själv har de kunskaper som behövs och krävs i dagens informationssamhälle så blir mitt svar att jag inte känner mig så rustad som jag borde vara.

För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att erhålla de pusselbitar som jag tycker mig saknar och jag valde att fokusera på ett par saker.

Jag kommer att delta på.se|Webbstjärnan kurs om Källkritik, upphovsrätt och licenser på nätet den 18 november.

Tillsammans med mina skolbibliotekskollegor i Ekerö kommun kommer vi att genomföra två interna workshops om källkritik, upphovsrätt och informationskompetens för att lära av varandra och delge tips och idéer till varandra.

Den tredje saken som jag bestämde mig för att genomföra är att jag har gjort min egen blogg till en cc-blogg. Det innebär att jag har en licens på min blogg där det står ”Cecilia Bengtsson blogg is licensed under a Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika” Det innebär att jag delar med mig av innehållet på bloggen. Vem som helst får använda materialet och till och med göra om text och bilder men inte i kommersiella syften och jag vill ha ett erkännande eller med andra ord ett tack från den som använt mitt material. Jag vill helt enkelt dela med mig och att andra ska kunna använda sig av mina erfarenheter. Anne-Marie Körling skriver att sharing is caring, jag nickar och instämmer.

För att få kunskaper om creative commons har jag bland annat läst ”Upphovsrättsguiden” från Skolverket. Jag följer också regelbundet bloggen http://www.creativecommons.se/ Gillar till exempel filmerna där Mathias Klang förklarar och berättar mer om creative commons.

Kulturen att dela med sig tilltalar mig mycket. Jag vet att det finns så otroligt mycket att lära av varandra och genom att ge så får jag mycket tillbaka. Att göra min blogg till en by-nc-sa blogg är därför lika mycket en bildningsresa som en inställning för mig.

Cecilia Bengtsson, skolbibliotekssamordnare i Ekerö kommun

Kära två-tusen-elva

Dagens gästbloggare är Jonas Öberg, som är lärare på Chalmers och Göteborgs Universitet i programmet Software Engineering & Management. Förutom att arbeta som lärare är han även aktiv inom Föreningen fri kultur och programvara.

cloudberry

cloudberry by mwri CC (by)

Kära Två Tusen Elva,

det är snart tio år sedan dina historiska vingslag svepte över världen i kölvattnet av den ekonomiska krisen. Inte kunde man väl tro att åren skulle gå så snabbt! Skriver till dig för att tacka för en av alla händelser under året. Jag tror det var ett år tidigare som Nordiska Kulturfonden och Kulturkontakt Nord gjorde gemensam sak och biföll en ansökan om pengar från då ganska obetydliga Föreningen fri kultur och programvara.

Det här var tiden då det fortfarande var nationella och internationella fonder som gav pengar till kultur

Inte som nu, när det är det civila samhället som styr och avgör var pengarna ska hamna. Det var väl ingen som trodde då att traditionella kulturfonder skulle ge pengar till vad ni då kallade Creative Commons?

Ja förlåt om det låter konstigt, men du måste förstå. Creative Commons förpassades till historieböckerna i samband med det internationella avtalet om kreativa verk. Licenserna som Creative Commons en gång tog fram gjordes redundanta i och med att vi implementerade många av principerna kring fri kultur och fri programvara i grundlagen.

Men nu går vi händelserna i förväg. Pengarna från Nordiska Kulturfonden och Kulturkontakt Nord gick till Cloudberry Project som började nämnas oftare och oftare i samband med att deras webbsida lanserades på Free Society Conference and Nordic Summit. Det var fortfarande ett år innan de stora händelserna, men vi ser det som början och inledningen till det som hände under ditt år. Även om du inte var med och skapade projektet, så var det ändå du, Två Tusen Elva, som närde projektet i din barm under sitt första år.

Av vad vi kan förstå så samlades det väldigt många kreativa människor runt Cloudberry Project under året. Vi har lyckats behålla det mesta av vad de skapade, och det studeras idag som grunden till vår moderna kultur: fotografier, literatur, filmer och musik från kreatörer som var med i projektet är fortfarande vanligt förekommande i nya verk. Det är svårt att tänka sig hur det fungerade med Creative Commons då.

Vad vi förstår så skapade Cloudberry Project gemenskap mellan kreatörer och en miljö där man inte längre behövde prata om licenser och teknik eftersom det var en naturlig del av skapandet.

Ett viktigt steg, och där vill vi gärna ha dina åsikter, tror vi var det fysiska mötet mellan kreatörer som då använde Creative Commons. Inte nog med att man hade en gemenskap på dåvarande internet men man ordnade också träffar och fester runt om i de Nordiska länderna så att alla fick en möjlighet att träffas och utbyta idéer. Kunskap om Creative Commons verkar ha spridit sig som ringar på vattnet.

För att återkomma till ärendet så vill vi tacka dig för att du tog dig an projektet under ett år. Även om det var en omvälvande tid och mycket hände samtidigt så känner vi alla idag att vi står i djup tacksamhetsskuld till dig. Utan det här projektet hade vår kultur varit mycket fattigare och vi hade inte alls haft samma möjligheter idag att återanvända och ta del av kulturella verk.

Från oss alla, ett stort tack!

Med vänliga hälsningar,

Två Tusen Trettio till Två Tusen Fyrtio.

The Cloudberry Project är ett nordiskt initiativ som drivs av Föreningen fri kultur och programvara tillsammans med Creative Commons Sverige, Danmark, Island och Norge. I projektet, som kommer lanseras under november 2010, kommer vi att fundera över hur vi kan inspirera kreativa människor att använda Creative Commons. Vi kommer att organisera inspirerande events runt om i norden, och ge resurser för att låta andra göra detsamma, allt med målet att nå ut med Creative Commons till nordiska kreatörer, och låta dem visa upp sina arbeten för resten av världen. Vill du hjälpa till? Hör av dig till Jonas Öberg på jonas@ffkp.se. Håll koll här på bloggen, och besök oss gärna på FSCONS 2010!

Najs! Men har du tillstånd?

Gunilla Walsh är lärare i Fisksätraskolan i Nacka, där hon tillsammans med sin klass, dåvarande 5SE och kollegan Pirkko Holappa gjorde en webbplats om alla länder i Europa. Gunilla berättar i sitt gästinlägg här på Creative Commons hur hon tillsammans med sina elever arbetade för att lära eleverna hur de kan använda bilder och annat material på nätet som ligger under Creative Commons.

I fjol deltog min klass och jag i Webbstjärnans spännande tävling om webbpublicering. Vårt tävlingsbidrag var en webbplats om Europa. En stor del av arbetet kom därför att handla om bilder; sådana som vi fotograferat själva, scannade teckningar, samt bilder från nätet som illustrerade och kompletterade våra texter.

Bilder från en plats förenklade

Eftersom utbudet på nätet är så stort förstod vi ganska snart, att vi var tvungna att sätta vissa ramar för att ro i land vårt projekt. Vi bestämde oss för att dels använda våra egna bilder, men att ytterligare bilder skulle hämtas från ett ställe. Vi valde Wikimedia Commons, eftersom det där finns massor av bilder med geografisk anknytning.

Creative Commons

Vi försökte sätta oss in i vilka krav som ställs på den som vill publicera någon annans bilder på nätet, vad alla Creative Commons symboler och licenser innebar. Till en början gav sig barnen ut på jakt efter bilder som var upplagda utan några som helst förpliktelser. Detta var symbolen de spanade efter:

Stönanden och suckanden hördes i klassrummet… Snart insåg alla att de bilderna var sällsynta. De flesta bilderna krävde minst att fotografens namn skulle publiceras, dvs det som kallas ”attribution”. En länk till den licens som bilden var upplagd under skulle även den oftast finnas i anslutning till bilden.

Dokumentation av bildfynden

För att hålla ordning på bildfynden skulle de dokumenteras. Barnen skulle

  • kopiera adressen till bilden
  • ange fotografens namn om det krävdes – attribution
  • kopiera adressen till en eventuell licens

Allt detta för att underlätta när bilderna väl skulle hämtas in på webbsidorna. Listan skulle även  meilas till lärarna. Så här kunde det se ut:

Barnen fick nya insikter

Under denna resa fanns det några speciella ögonblick som jag gärna berättar om. Roliga stunder när  jag  insåg att barnen börjat  tillägna sig hur hanterandet av bilder skulle gå till.

Ett sådant tillfälle var när följande dök upp i vår klasswiki:

Bilden är skapad av Jonas Cherkani

”Marockansk copyright”, sa Jonas när jag uppmärksammade det.

En annan gång hade ett av barnen kommenterat kompisens arbete.  Se blogginlägget som Pirkko Holappa, skolans It-ansvarige, gjorde under den här perioden

Någon har lagt ut en sida med bilder. Fröken har tjatat om copyright och Wikimedia commons så det borde vara klart i deras digitala medvetande vilka bilder man får hämta från nätet och använda i klassens wiki. Och det finns kontroll… Glädjen bubblar upp när man läser hur en 11-åring kommenterar på kompisens wikiarbete. ”Najs! Men har du tillstånd?” …

Bilder förhöjer läsupplevelsen

Texter utan bilder kan för mig emellanåt vara mindre intressanta, medan jag gärna återvänder till sidor som är fint illustrerade. Det var den förhöjda effekten som bilder ger, som jag ville att mina elever skulle uppleva när vi arbetade med vår webbplats. Nu efteråt, när projektet är slutfört, tycker jag att det var oerhört roligt och lärorikt att göra detta tillsammans med dem. Det var inte helt okomplicerat, men väl värt mödan! Förhoppningsvis kommer de att ha mycken glädje av sin kunskap i framtiden när de fortsätter med att publicera sina arbeten på webben!!

Tack Webbstjärnan för att ni satte fart på oss!

/Gunilla Walsh, klasslärare på Fisksätraskolan i Nacka.

Adressen till vår webbplats om Europa

http://fiskis5an.se/