En vardagskamp med Creative Commons i skolan

Vi på Creative Commons får med jämna mellanrum ta del av frågor och skildringar av hur det är att använda Creative Commons i vardagen. För någon vecka sedan fick vi ett mejl av Elisabeth Jagell som är lärare och arbetar med Creative Commons i skolan. Hon stod inför en rad vardagsdilemman.

Efter att ha kontaktat Elisabeth så bad jag att vi skulle få publicera hennes vardagsskildring av ett arbete med CC i en klass med  även här hos oss. Så detta är en återpublicering av Elisabeths inlägg Brottas med CC

”Varför måste vi? Alla andra gör det ju!”, klagade en elev och tittade på mig med uppgivna ögon.

Det handlade om upphovsrätt. Om möjligheten att ha tillgång till alla världens bilder och ha en fröken som säger att de inte får använda alla. Att ha hittat den där perfekta bilden (en fotboll på gräs) och inte kunna använda den som bloggbakgrund. Det är trögt. Riktigt trögt för en 11-åring.

”Åh, varför?”

Mina förklaringar verkade bara glida av.

”Alla andra använder ju bilder man inte får! Nu kommer vi aldrig att kunna få någon bakgrund…”

”Alla andra” betyder inte riktigt alla andra. Och ”aldrig” kanske betyder inte nu, på den här lektionen…  Ni vet, 11-åringar har en tendens att generalisera. De ser världen ur ett litet annat perspektiv. De ifrågasätter. De ifrågasätter tills de möter ett stopp. Och då börjar de kreativa tankarna…

Jag kände mig lite beklämd över den här uppgivenheten. Hur ska vi få eleverna att förstå det här med upphovsrätt när de möter upphovsrättsbrott varje dag? Hur ska vi få dem att vilja göra rätt? Visst är det sant att många använder upphovsrättsskyddat material på nätet till synes utan att reflektera över det.

Medvetenheten om Creative Commons är inte så stor ännu. Inte ens mina lärarkandidater som läste IKT kände till vad det var… Jag kan förstå att det känns trögt för våra elever och att de upplever oss som värsta bronsklossarna och glädjedödarna. Någonstans måste dock medvetenheten startas…

Motståndet väckte en kreativitet hos min elev. En vecka senare hittade eleven denna lösning: Hon hämtade en Creative Commonsbild från Flickr med en licens som visar att man får ändra på bilden. Hon klippte ut fotbollen med lite gräs runt och skapade denna bild. Hon och hennes bloggkompisar var helnöjda. Visst blev det fint!

Våra elevers elevbloggar, inklusive denna ”Sportisen”, kommer snart att finnas länkade från vår skolblogg V5:or.

Elisabeths inlägg visar på hur svårt arbetet med Creative Commons kan vara men samtidigt hur ett motstånd kan väcka kreativitet och skaparlust.

Hur arbetar du med Creative Commons? Vi vill veta, få fler skildringar om du vill berätta skicka ett mejl och berätta för oss hur du arbetar med Creative Commons?

Varför CC?

Creative Commons handlar om att ge de som skapar och de som vill använda andras skapande möjligheter att mötas, ge möjligheter att skapa en kreativ gemenskap. Creative Commons handlar om att ge möjligheter för att dig att få använda, sprida och bearbeta andras skapande lagligt.

Men varför ska man göra det?

Creative Commons av Kristina Alexanderson CC (by,sa)

Ibland kan ett citat hjälpa oss att förstå vikten av att dela, att få sprida och använda andras skapande. Fick detta idag:

“Thousands of candles can be lit from a single candle, and the life of the candle will not be shortened.Happiness never decreases by being shared”

Citatet är hämtat från Buddah, och ger en bild av de möjligheter som Creative Commons kan ge.

Wikipedia använder Creative Commons licenser av praktiska skäl

I samband med Wikipedia Academy passade jag på att bjuda in Lennart Guldbrandsson, ordförande för Wikimedia i Sverige, som gästbloggare här på hos oss på Creative Commons. Idagens inlägg skriver Lennart om Wikipedias relation till Creative Commons, som är så självklart rätt.

Kristina Alexanderson

Wikipedia använder Creative Commons licenser av praktiska skäl

Det finns ett engelskt uttryck som jag gillar:

att fånga blixten i en flaska.

Det används för att beskriva något som nästan är omöjligt, men som man ändå lyckats göra. På många sätt är Wikipedia ett sånt tillfälle. Det är egentligen helt otroligt att man lyckats få så många personer intresserade av något så smalt som uppslagsverk. I efterhand är det förstås självklart att internet behöver ett uppslagsverk. När man ska diskutera ett ämne behöver man en gemensam referenspunkt, och liksom YouTube har blivit den stora samlingsplatsen för alla som vill hänvisa till filmklipp, har Wikipedia blivit navet för alla som vill förklara vad en antihjälte är eller vem Sidney Paget var. Men det är inte självklart att man ska lyckas få frivilliga att skriva ett sånt uppslagsverk.

Därför är det viktigt att man gör så gott man kan för att se till att de frivilliga märker att det de gör inte är förgäves. Om någon bara kan radera en artikel slumpmässigt (det kan man inte), eller om klotter verkligen förstörde en artikel (det gör det inte), då skulle ingen vilja bidra.

Det är också det som är orsaken till att Wikipedia använder Creative Commons licenser. Låt mig förklara hur det hänger ihop.

Wikipedia är ett oerhört långsiktigt projekt. Målet är högt satt, och det är ingen som föreställer sig att vi kommer att nå dit de närmaste åren. Men för att vi ska kunna vara säkra på att de bidrag som folk gör ska finnas kvar även i morgon, vill vi att folk ska kunna använda det material som finns så fritt som det bara går. Wikipedia har framför allt tre friheter:

  • Vi tillåter alla som läser Wikipedia att kopiera innehållet. Ju fler kopior, desto bättre. Då kan vi vara säkra på att materialet överlever även ifall något skulle hända med själva Wikipedia.
  • Vi tillåter också alla som läser Wikipedia att också ändra i materialet. Troligen finns det massor av information som saknas, eller som har förändrats sedan någon lade in fakta förra gången, eller information som kanske bara du kan dela med dig av.
  • Och vi tillåter – och uppmuntrar – alla som läser Wikipedia att sprida materialet vidare. Det är bara om man får göra de här tre sakerna (kopiera, ändra, sprida) som man kan bli verkligt odödlig.

Det enda vi begär i gengäld är att man berättar varifrån man har fått materialet. Det är också något som alla som bidrar till Wikipedia blir glada av. Om man ser i tidningen att de citerar en artikel man har skrivit eller att de har med en bild som man har tagit, då känns det konstigt om de inte berättar varifrån de fått informationen. Men det är också för att Wikipedia ska kunna bli bättre. Om informationen i tidningen är felaktig och källan är Wikipedia – då är det bra att man får veta det. Då kan man nämligen ändra det.

Så gör verkligt stora människor och organisationer: de ändrar sig när de har fel. Men när det gäller Creative Commons är vi wikipedianer säkra på att vi har gjort rätt val.

Därför hoppas vi att du tar chansen att utnyttja Wikipedia till fullo. Visste du till exempel att du enkelt kan göra en bok av dina favoritartiklar – eller någon annans? Så här gör man. Och visste du att du kan ladda ner hela Wikipedia – så att du kan göra ditt eget uppslagsverk? Så här gör du. Eller visste du att det finns en praktisk funktion för när du ska citera Wikipedia, så att du vet att du får med allt praktiskt? Här är den.

Egentligen finns det alldeles för många funktioner på Wikipedia för att berätta i ett så här kort inlägg. Därför avslutar jag med att rekommendera två saker:

1) Kika gärna i verktygsfältet som finns längst till vänster på varje sida. Där finns många roliga, praktiska och till slut omistliga funktioner som kommer att ge dig bättre koll och snabba upp tiden det tar för dig att hitta rätt information.

2) Fråga någon av Wikipedias faddrar. Det finns ett stort nätverk av personer på Wikipedia som är villiga att lyssna på frågor, ge dig råd och hjälpa dig rätt. De vet mycket som du inte visste att du inte visste. Ta lite tid, så kommer din bild av Wikipedia att förändras för alltid.

Lennart Guldbrandsson, ordförande i Wikimedia Sverige

PS. Du har väl inte missat att Wikipedia har ett systerprojekt med över 7 miljoner bilder, filmer, dokument, kartor och ljudfiler? Allt där kan du också använda fritt, så länge du anger källa. Besök gärna Wikimedia Commons. Här hittar du exempelvis massor av bilder som Nordiska museet har lagt upp på Wikimedia Commons. Det är bara ett av många samarbeten som wikipedianer runtom i världen har lyckats med tack vare de praktiska Creative Commons-licenserna.

Vad är skillnaden mellan CC0 och Public Domain Mark?

Det förekommer en del frågor kring Creative Commons licenserna, och det förekommer en diskussion om CC0 och Public Domain Mark. Johan Carlströms diskuterar skillnaderna i inlägget CC0 och Public Domain Mark, som jag bett att få återpublicera här. Inlägget publicerades första gången på bloggen Deadsession under licensen Creative Commons Erkännande-DelaLika och återpubliceras här under samma licens.

Kristina Alexanderson

Lennart Guldbrandsson nämnde CC0 i en kommentar till ett blogginlägg jag skrev om olika varianter om ”Commons”. I artikeln Publicera kulturskatterna där folk söker i torsdagens Svd (2/12-2010) så tas många bra saker upp. Ett tillgängligt och användbart kulturarv måste vara enkelt för medborgarna att återanvända i olika sammanhang. Det pratas även här om CC0 vilket väckte några frågor hos mig.

Sedan oktober så finns det två licenser/märkningar för material som befinner sig i den kulturella allmänningen (eng Public Domain). CC0 (Creative Commons zero) har funnits ett tag och Public Domain Mark (PDM) är en ny märkning. De kan verka snarlika men skiljer sig på ett antal viktiga punkter.

CC0

Vid användande av CC0 tillgängliggör man upphovsrättskyddat material genom att avsäga sig rättigheterna till detta vilket innebär att materialet blir kulturell allmänning/Public Domain. För att detta ska vara möjligt krävs det dock att materialet är skyddat till att börja med vilket komplicerar saken i o m att den inte kan användas på rådata/metadata (som generellt inte har upphovsrättsskydd) eller material där upphovsrättens skyddstid har gått ut (70 år efter upphovsmannens död med vissa undantag). I svensk rätt kan man inte avsäga sig den ideella rätten till ett verk, dessutom finns inte Public Domain som begrepp. Detta medför att CC0 är svårt att applicera på material som finns i Sverige.

Det är bl a svårigheterna kring redan fritt material som gjort att kretsen kring Creative Commons, i sammarbete med bl a Europeana, har tagit fram Public Domain Mark.

Public Domain Mark

PDM är en märkning (inte en licens) som används på material som redan befinner sig i den kulturella allmänningen/Public Domain. Varför ska man göra det kan man fråga sig? Det finns flera anledningar men det främsta är att tydliggöra att materialet verklingen är helt fritt att använda, injicerar man sedan t ex en bildfil med licensen så säkerställer man att den förblir fri i ytterligare led. En annan anledning är att PDM använder sig av den standard som Creative Commons använder vilket gör materialet maskinläsbart och strukturerat sökbart samt möjligt att bli en del av den semantiska webben/webb 3.0.

En viktig skillnad

En viktig skillnad är alltså att CC0 förändrar den upphovsrättsliga statusen på ett material medan PDM används på redan fritt material för att tydliggöra att det är fritt. CC0 har således en juridisk status medan PDM inte har det. Eftersom ingen (eller alla) äger rätten till fritt material så kan vem som helst märka upp detta material med PDM. CC0:s fall så måste dock den som äger rätten till materialet avsäga sig denna.

I artikeln pratar man dels om material som inte längre skyddas av upphovsrätten och dels om att ”staten går före och lägger allt den skapar under CC0″. Så som jag förstått det är detta två olika saker. Till att börja med måste man ta hänsyn till om det handlar om upphovsrättsskyddat material eller t ex rådata utan upphovsrättsskydd samt material med utgången skyddstid. När man har detta klart för sig kan man välja olika strategier för att tillgängliggöra material så fritt som möjligt.

En lösning, förutsatt att man utgår ifrån vad lagen säger idag, är att licensiera offentligt upphovsrättsslyddat material med den friaste Creative Commons-licensen, Creative Commons-Erkännande vilket gör det helt fritt att använda, remixa, sprida och publicera så länge upphovsmannen anges. Metadata och äldre material med utgången skyddstid märks upp med Public Domain Mark.

En eller snarare tio bilder av Creative Commons

Gästbloggare är den här gången Jens Rydén, som jag bjöd in efter att ha sett hans otroliga tolkning av Fotosöndags tema ”sharing is caring. Jens Rydén är fotograf, tecknare och grafisk designer, twittrare, bloggare och du kan läsa mer om honom på hans blogg och på flickr kan du såklart ta del av fler av hans bilder.

Kristina Alexanderson

Sharing is Caring

Jag deltar varje vecka i en härlig företeelse som heter Fotosöndag. En öppen grupp på Flickr för alla som tycker om att fotografera. Ett nytt tema presenteras varje vecka på tisdagar klockan 12.00. Temat i veckan som gick var Sharing is Caring och idén till det fick Maja Larsson, initiativtagare till Fotosöndag, genom sitt arbete med att Creative Commons-licensiera (CC) material på Riksantikvarieämbetet.

Man kan så klart tolka begreppet Sharing is Caring rakt upp och ner med den rena betydelsen. Jag valde dock att försöka sätta mig mer in i CC och att med en bild illustrera mina tankar om det. Kanske är jag lite ute och cyklar i vissa avseenden och tar tacksamt emot återkopplingar och synpunkter på det jag har skrivit.

Sharing is Caring

Sharing is Caring av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Jag fick direkt en tanke om att jag ville försöka att illustrera CC och började att fundera kring det hela. Då det för mig var helt omöjligt, eller var det i tisdags i varje fall, att överblicka hela CC började jag att bryta ner det i mindre situationer. Funderade kring delar i CC och skapade i tankarna scener av mina tankar. Jag byggde rekvisita och initierade min sjuårige son i det hela eftersom jag ville låna LEGO-figurer av honom. Bilden i sin helhet kan tyckas ge ett rörigt intryck då den består av nio olika situationer. Jag tror inte att det är en bild som man gillar förrän man ger sig tid att i ett stort format studera den och försöka att tolka den. Jag valde av den anledningen att även ta enskilda bilder på varje situation och skriva en beskrivning på var och en för att på så sätt ge betraktaren en möjlighet att först betrakta den hela bilden och bilda sig en egen uppfattning och först där efter titta på delbilderna och ta del av mina tankar kring bildens olika beståndsdelar.

Delbilderna

The Pirates

The Pirates av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Jag tror att om man som kreatör t.ex fotograf, tecknare, skribent eller bloggare väljer att CC-licensiera en del av allt material man publicerar på Internet är det en större chans att människor respekterar dig för ditt arbete. Genom att dela med sig är kanske risken större att det material man vill behålla copyright på inte stjäls av så kallade pirater. Om kreatörens namn publiceras på ett korrekt sätt i sammanhanget då materialet återanvänds blir namnet känt för fler människor vilket i sin tur kan leda till beställningsjobb och försäljning av andra verk. Man delar med sig för att ge till andra och kan med stor sannolikhet få något tillbaka även om det inte är syftet. Kanske att CC-licensen gör en del pirater lite ledsna.

The Stupid Painter

The Stupid Painter av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

För mig som fotograf och tecknare med eget företag har jag en del tveksamheter på CC. Grundtanken är genial och ett bra försök att mer verklighetsanpassa upphovsrättsskyddat material till den digitala världen vi lever i idag. Systemet behöver dock utvecklas mer för att bättre passa förhållandet kommersiellt till kommersiellt. Den kommersiella verksamheten är ur ett företagarhänseende den mest intressanta, det är där man kan tjäna några kronor på sina verk. Jag vill självklart visa upp bra material, bra bilder och de vänder sig i ett marknadsföringsperspektiv definitivt mer till företag än till privatpersoner. Att då CC-licensiera verk så att den kommersiella världen kan använda det gratis och i sin tur tjäna pengar på det, underminerar lite av syftet att driva en egen verksamhet. Det är i det här hänseendet som min tveksamhet till CC infinner sig. Till ideella och icke kommersiella verksamheter tycker jag bara det är roligt ifall någon vill använda mina bilder. Det är smickrande. Men att ge bort till den kommersiella världen blir på sätt och vis som att gräva en grop åt sig själv.

Med The Stupid Painter ville jag åskådliggöra att man hamnar i ett hörn i en del av resonemanget kring CC. Målaren har målat in sig själv i ett hörn fast att det han målar saknar väggar och hörnor.

The Copyright

The Copyright av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

När lagen om upphovsrätt en gång tillkom var den till för att ge upphovspersonen kontroll över hur verket används. Ett sätt att hantera spridningen och användandet av ett verk. Ett för den tiden bra system. I och med Internet och den digitala världen faller väldigt mycket av den gamla lagstiftningen pladask då den inte alls är anpassad efter den verklighet vi lever i idag. Det är nu ett ganska klumpigt system som på många sätt försvårar det syfte lagen en gång hade för att underlätta för upphovsperson. Med The Copyright ville jag förmedla att lagen om upphovsrätt har krackelerat. Att material läcker på ett felaktigt sätt. Lagen måste ses över och anpassas mer efter verkligheten. Det är direkt korkat att hålla fast i gamla maktstrukturer som tillkommit i en tid med helt andra förutsättningar än vad som råder nu.

The Miners

The Miners av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Kärnpunkterna i lagen om upphovsrätt måste plockas ur den gamla lagstiftningen och placeras in i ett nytt sammanhang som är bättre anpassat efter de villkor som råder idag och vår digitala värld. Creative Commons är ett sätt att åter ge kontrollen till upphovspersonen men kanske att det systemet inte är tillräckligt hållbart som en lagstiftning. Med The Miners ville jag visa hur gruvarbetare ger sig ner i den mörka djupa grotta som den gamla lagen kanske kan liknas vid, för att hitta kärnpunkterna och plocka ut dem.

The Hand Over

The Hand Over av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Gruvarbetarna arbetar i mörka grottor under jorden. Lite hemligt och insynsskyddat. Som gamla maktstrukturer. Kärnpunkterna måste överlämnas till människor som arbetar synligt i dagsljus. Människor i den synbara verkligheten. Med The Hand Over ville jag illustrera hur en sorts arbetare överlämnar en kärnpunkt till en annan sorts arbetare. Jag valde en LEGO-gubbe med hjälm för att förstärka känslan av att själva överlämnandet inte är helt riskfritt.

The Stamp Guy

The Stamp Guy av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

För en människa som saknar kreativ ådra och inte ens med bästa vilja kan skapa den bild eller text som personen vill ha till ett arbete är CC-licensierat material som en skänk från ovan. En kreatör ger av sina verk. Ger för givandets skull för att glädja en annan människa. Ren kärlek. Glädje. Tänk sen att ett verk kan sättas in i ett nytt sammanhang och ge mer tyngd och omfång till detta. En citerad text i en artikel ger artikeln ett mycket större djup. Den blir mer läsvärd, lärande och intressant. En bild kan användas som en illustration eller som en del i ett nytt verk beroende på vilken typ av CC-licens som angivits. Min tanke med The Stamp Guy var att åskådliggöra den kärlekshandling som det på sätt och vis ligger i att dela med sig.

The Construction Worker and the Boss

The Construction Worker and the Boss av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Att CC för mig består av en del tveksamheter visade jag med The Stupid Painter men ville förtydliga det med en konstruktionsarbetare och en bas som kallar in mer hjälp med bygget.

The Team of Designers

The Team of Designers av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Bakom varje struktur finns ett team av konstruktörer som planerar, beräknar och ritar. Som maskiningenjör i grunden vet jag att ritningar och planer sällan är i ett sådant skick att de inte behöver bearbetas, utvecklas och i vissa hänseenden omarbetas. Det är mer en regel än ett undantag att en produkt fortsätter att utvecklas även efter det att den har lanserats på marknaden. Med The Team of Designers ville jag åskådliggöra att man fortsätter med utvecklingsarbetet av CC under det att produkten, om man nu kan kalla den så, är lanserad och i full färd med att implementeras i upphovspersoners medvetande. Konstruktörsteamet diskuterar den vidare utvecklingen av Creative Commons parallellt med lagen om upphovsrätt eller om båda systemen ska skrotas till förmån för ett nytt och ännu bättre system.

**************

Bilden liksom samtliga delbilder är fria att använda som de är i ett icke kommersiellt sammanhang. Kanske att de kan fungera som illustrationer för att undervisa eller föreläsa om Creative Commons. Jag blir verkligen glad om de kommer till användning. Skicka gärna e-brev till mig med synpunkter på bilderna.

Världen stannar inte. Utvecklingen stagnerar aldrig. Creative Commons tar lagen om upphovsrätt flera steg närmare den verklighet som vi alla idag lever i och älskar.

Du kreatör, ge en del av din gränslösa kärlek till världen och du ska se att världen kommer att krama dig.

ET Christ Superstar

ET Christ Superstar av Jens Rydén CC (by, nc, nd)

Jens Rydén

Filmvisning: Patent Absurdity

Torsdag 20 maj 18:00
Gnutiken, Övre Husargatan 27

Filmen Patent Absurdity utforskar fallet med programvarupatent och historien om den juridiska aktivism som ledde till dess uppgång, och skadan de åsakar programutvecklare och ekonomin som helhet.

Filmen är baserad på en rad intervjuer som gjordes under USA:s Supreme Court’s förhandlingar om fallet ”re Bilski” — ett fall som kan få djupgående konsekvenser för patenteringen av datorprogram.

Filmen har finansierats med ett bidrag från Free Software Foundation och innehåller intervjuer med bland andra Eben Moglen, Dan Bricklin, Karen Sandler och Richard Stallman.

”Patent Absurdity” är tillgänglig under Creative Commons BY-ND (Attribution-No Derivative Works) licensen, som uppmuntrar till delning och vidaredistribution av alla som vill. Filmen är gjord med endast fria datorprogram, och distribueras i det öppna formatet Ogg Theora.

USA. 29 min.
Gratis inträde.
Fika finns att köpa.

Arrangörer: Göteborg Fellowship of Free Software Foundation Europe i samarbete med Gnutiken.

För mer information:
http://patentabsurdity.com/
http://www.fsf.org/news/new-documentary-film-patent-absurdity