Dan Engströms berättar om valet av Creative Commons

Publicerat av

Mathias ställde frågan ”Varför dela? Varför med CC” och alla har olika svar. Jag ställer frågan till de som jag kommer åt. Idag är det Dan Engström (@DrDanEng) som svarar.

Om mitt val av Creative Commons?

De allra flesta musiker, konstnärer och författare kan inte leva på att sälja frukterna av sin kreativitet. Så är det. Men alla vill bli sedda, hörda, lästa och upplevda. Alla vill nå en publik. Man vill beröra. Kanske få en reaktion. Men man vill inte nödvändigtvis sälja.

För mig som okänd författare finns det en möjlighet här. Jag vill sprida det jag gjort på enklast möjliga sätt, minska barriären för mottagandet så mycket det bara går. Det gör jag genom att dels erbjuda mitt material gratis, dels genom att ge mottagaren möjligheten att sprida det vidare. För att öka möjligheten till att beröra erbjuder jag dessutom möjligheten för mottagaren att ändra i materialet innan det sprids vidare. Om min drivkraft inte är att jaga varje krona i försäljning är det här smartare. Creative Commons är helt enkelt ett smartare val än Copyright som man väljer av hävd. Och om min drivkraft vore att jaga varje krona i försäljning så skulle Creative Commons ändå vara smartare ur mitt perspektiv, eftersom det här sättet bygger upp en krets av intresserade, en krets som är grunden till att jag kan ta betalt för annat än kärnmaterialet. Ge bort boken, sälj t-shirten, om ni förstår. Det är nämligen inte lätt att tränga igenom bruset för att kunna börja sälja sitt kärnmaterial.

Låt mig ge ett exempel. Jag har skrivit en bok, med musik.  Om det inte vore för Creative Commons skulle den ligga som en klockren bästsäljare bland gemen i min byrålåda. Ni vet – det vore kul att skriva men det är så ohyggligt svårt att bli publicerad och den där byrålådan … tja, vem orkar lägga ner kärlek och omtanke på en historia som bara blir liggande? Men historier vill bli berättade.

Jag kan inte förklara det på annat sätt. En bra berättelse i mitt huvud kräver sin rätt att bli offentliggjord. Vid varje sådan insikt har jag tänkt något i stil med “Tack för kaffet, hur skall det gå till har du tänkt dig?” Berättelsens svar har alltid varit att “Det, käre vän, är ditt problem. Jag bara finns. Du har bara att skriva ner mig.” Men då skall man förbi en redaktör som letar efter tillräcklig bred litteratur, som säljer tillräckligt mycket. Men om berättelsen är bra då, tillräckligt bra för att förtjäna att möta en publik? Tack vare Internet och web 2.0 finns nu möjligheten. Jag låter alltså min berättelse skriva sig och slänger ut den på någon site någonstans, twittrar om den och håller tummarna. Kanske får jag reaktioner, kanske får jag synpunkter och kanske får jag en läsekrets.

Urvalet av vad du skall få läsa sköts då inte av en redaktör som letar efter det som många tycker om, utan av mottagaren själv som råkar snubbla över sidan och som letar efter något till sig själv. Vårt samlade, tillgängliga kreativa skapande kan bara bli mer varierat av det. Om berättelsen är så bra som jag tror så sprider den sig.

Vänta lite nu. Berättelsen sprider sig? Hur skall jag kunna hålla koll på mitt material om den sprider sig utanför min umgängeskrets? Gissningsvis hjälper det inte att göra som skivindustrin och begränsa eller stämma sina kunder. Mäklaren mellan upphovsman och mottagare ju tappar större delen av sin funktion. En Creative Commons-licens gör att jag som upphovsman har exakt den nivå av kontroll jag vill ha, och att den samtidigt ger dig som mottagare stor frihet att hantera materialet på ett sätt som du går igång på. Jag råkar nämligen tro att allt du gör med mitt material är bra för både dig och mig. Så allt jag och mina kompisar skriver, fotograferar, komponerar, spelar, sjunger och målar lägger vi på www.piratpensionat.se, tillgängligt för nedladdning, spridning, redigering och faktiskt nästan vad du vill. All konst har en eller flera lånade beståndsdelar. Varför inte skriva om slutet på min minimusikal “Nära till Salt” och sätta upp den själv i ungarnas skola – jag kommer och kollar!

Gillar du inte våra ackordföljder? Tycker du att dina rim hade varit bättre? Men så ändra dem då.

Vill du översätta Båtsman Bränning till Persiska? Hjälp till med det då.

Vill du sjunga in en ny text på Konrad Krabba (jag är stans polis) som hyllning till syrran på födelsedagen och lägga ut på youtube? Gör det.

Vill du sätta upp Nära till Salt som musikal på skolan? Gör det.

Vill du göra om alla våra dokument till fria format? Gör det.

Vi har nu de tekniska möjligheterna att tokenkelt sprida vårt material från byrålådan. De 99,9% av alla konstnärer och artister som inte lever på sin konst blir därmed vår egen lyckas smed. Tack vare Creative Commons kan många ta del av mitt material, jag behöver inte riskera att materialet är ute på drift, och du behöver inte riskera att jag stämmer dig bara för att du fick en cool idé vad du kunde göra med det. Någonstans i mötet mellan stor spridning och god kontroll finns nyckeln till en god upplevelse för många. Jag vill inte att du skall läsa min bok för att många andra gör det, jag vill att du kall läsa den för att du tycker om den. Och jag vill att det är du som avgör vad du skall få läsa, inte marknaden.

Power to the People.

Bilden (CC by-nc-sa) av Pernilla Bergling visar David på masten, ur Båtsman Brännings Piratpensionat.

Dan har skrivit om sitt val av Creative Commons som licenssystem för att dela sina texter tidigare. Du kan läsa om det i inlägget Vad ska du få läsa lille vän?

Enkel presentation av Creative commons (en liten film)

Publicerat av

Stiftelsen för Internetinfrastruktur .SE och Webbstjärnan har tillsammans med oss på Creative Commons gjort en enkel videoguide om Creative Commons licenserna.

Till filmen finns en illustration som du kan ladda ner här hos oss. Den är gjord av Jesper Wallerborg och är tillgänglig under Creative Commons (by). Det innebär att du fritt kan bearbeta och sprida. Du kan ladda ner bilden hos oss, som pdf.

Med hjälp av illustrationen har till exempel jag skapat en enkel presentation för yngre barn tillsammans med Anki Demred, en lärare i Ystad, som arbetar med bloggen I vår kikare.

Dela din data med hjälp av Creative Commons CC(0)

Publicerat av

För några veckor sedan skrev Johan Carlström, som till vardags  arbetar på Riksantikvarieämbetet som förnyelsebyråkrat med verksamhetsutveckling, systemutveckling- och förvaltning. Han skrev i ett blogginlägg på sin blogg Deadsession om CC 0 (noll). När jag läste inlägget frågade jag Johan om jag kunde få publicera hans inlägg även här på Creative Commons blogg, för att få en diskussion kring data och licensen CC noll på vår blogg. Johan sa ja, så här kan ni nu läsa Johan Carlströms inlägg om Därför ska du dela din data under CC0 texten i sin helhet återges under licensen CC (by, sa)

Kristina Alexanderson

Foto: Opensourceway (CC-by-sa)

Först en brasklapp. Jag är inte jurist så det kan finnas brister i mina resonemang, kommentera gärna i sådant fall, jag vill lära mig mer! När jag nämner “data” syftar jag på all textinformation som kan finnas i en databas, metadata såväl som beskrivande texter och kommentarer. Inlägget handlar om data (i rå textform) och inte verk som t ex foton, ljud, scannade böcker mm.

Creative Commons tillhandahåller två olika märkningar för material i Public Domain. Jag har skrivit om detta tidigare och som du kanske märker frångår jag mitt tidigare resonemang på några punkter. Grundprincipen är att Public Domain Mark används för material som redan finns i Public Domain, t ex för att upphovsrättsskyddet har slutat gälla (t ex för att skaparen har varit död i mer än 70 år). CC0 (Creative Commons Zero) används för material som helt eller delvis har ett skydd men där ägaren av upphovsrätten vill avsäga sig denna för att underlätta spridning, samskapande och innovation. Creative Commons gör en bra jämförelse på sin sajt. CC0 används redan idag av många institutioner, däribland svenska Kungliga biblioteket och Europeana.

Genom att använda CC0 säkerställer man för användaren att datan är helt fri att använda helt utan restriktioner.

Generellt är inte metadata skyddad av upphovsrätten eller närliggande rättigheter då det i regel består av fakta eller annan information som inte har verkshöjd i sig själva. Däremot kan databasen i sig vara skyddad enligt 5 kap 49§ i upphovsrättslagen (en databas kan vara skyddad på grund av att den innehåller en sammanställning av ett stort antal uppgifter eller på grund av att den är resultatet av en större investering). CC0 fungerar som ett verktyg för att avsäga sig även dessa rättigheter. I flera länder, där ibland Sverige, går det inte att avsäga sig den ideella rätten till ett verk vilket även gäller för databaser. CC0 fungerar då som en licens där man avsäger sig de rättigheter som finns. Samtidigt ger man användaren rätt att använda datan utan restriktioner och tydliggör att upphovsrättsinnehavaren inte kommer att vidta några åtgärder för att hävda de rättigheter som finns kvar. CC0 tar alltså höjd för att upphovsrätten ser olika ut i olika länder.

Ofta, särskilt när det gäller minnesinstitutionernas data, innehåller databaser både metadata (data om data) och texter som skulle kunna skyddas av upphovsrätt. Inte sällan hamnar man i en gråzon då det kan handla om beskrivningar eller kommentarer. Är ambitionen att datan ska vara så fri som möjligt kan man använda CC0, vilket tydliggör vad som gäller, den som vill använda datan behöver inte ta ställning till om datan är skyddad, public domain eller i en gråzon.

En följdfråga blir varför en institution skulle vilja avsäga sig alla rättigheter till data de förvaltar? Till att början med handlar det om data som idag, helt eller delvis, inte skyddas av upphovsrätten. Genom att använda CC0 övervinns oklarheterna kring vad som är skyddat och vad som inte är det samt vad som gäller i olika länder. Att t ex sätta CC-by på innehållet skulle istället skapa osäkerhet kring vad som egentligen är fritt och vad som är skyddat vilket kan medföra problem i andra sammanhang. Dessutom, när man gör sammanställningar, aggregerar data i flera led är det inte alltid rimligt att behöva skriva ut alla upphovsmän. I framtiden kan det handla om tusentals databaser som hanteras samtidigt vilket belyser problemet ytterligare. Att informationen används i så stor utsträckning som möjligt är överordnat rätten till delar av datan eller att institutionen namnges. Det finns alltså inga legala krav att namnge källan, däremot kan det finnas praxis, god sed, rekommendationer mm som gör att man bör ära den som äras bör ändå. Om inte annat för att ge sammaställningen trovärdighet.

Johan Carlström Därför ska du dela din data under CC0 CC (by, sa)

En vardagskamp med Creative Commons i skolan

Publicerat av

Vi på Creative Commons får med jämna mellanrum ta del av frågor och skildringar av hur det är att använda Creative Commons i vardagen. För någon vecka sedan fick vi ett mejl av Elisabeth Jagell som är lärare och arbetar med Creative Commons i skolan. Hon stod inför en rad vardagsdilemman.

Efter att ha kontaktat Elisabeth så bad jag att vi skulle få publicera hennes vardagsskildring av ett arbete med CC i en klass med  även här hos oss. Så detta är en återpublicering av Elisabeths inlägg Brottas med CC

”Varför måste vi? Alla andra gör det ju!”, klagade en elev och tittade på mig med uppgivna ögon.

Det handlade om upphovsrätt. Om möjligheten att ha tillgång till alla världens bilder och ha en fröken som säger att de inte får använda alla. Att ha hittat den där perfekta bilden (en fotboll på gräs) och inte kunna använda den som bloggbakgrund. Det är trögt. Riktigt trögt för en 11-åring.

”Åh, varför?”

Mina förklaringar verkade bara glida av.

”Alla andra använder ju bilder man inte får! Nu kommer vi aldrig att kunna få någon bakgrund…”

”Alla andra” betyder inte riktigt alla andra. Och ”aldrig” kanske betyder inte nu, på den här lektionen…  Ni vet, 11-åringar har en tendens att generalisera. De ser världen ur ett litet annat perspektiv. De ifrågasätter. De ifrågasätter tills de möter ett stopp. Och då börjar de kreativa tankarna…

Jag kände mig lite beklämd över den här uppgivenheten. Hur ska vi få eleverna att förstå det här med upphovsrätt när de möter upphovsrättsbrott varje dag? Hur ska vi få dem att vilja göra rätt? Visst är det sant att många använder upphovsrättsskyddat material på nätet till synes utan att reflektera över det.

Medvetenheten om Creative Commons är inte så stor ännu. Inte ens mina lärarkandidater som läste IKT kände till vad det var… Jag kan förstå att det känns trögt för våra elever och att de upplever oss som värsta bronsklossarna och glädjedödarna. Någonstans måste dock medvetenheten startas…

Motståndet väckte en kreativitet hos min elev. En vecka senare hittade eleven denna lösning: Hon hämtade en Creative Commonsbild från Flickr med en licens som visar att man får ändra på bilden. Hon klippte ut fotbollen med lite gräs runt och skapade denna bild. Hon och hennes bloggkompisar var helnöjda. Visst blev det fint!

Våra elevers elevbloggar, inklusive denna ”Sportisen”, kommer snart att finnas länkade från vår skolblogg V5:or.

Elisabeths inlägg visar på hur svårt arbetet med Creative Commons kan vara men samtidigt hur ett motstånd kan väcka kreativitet och skaparlust.

Hur arbetar du med Creative Commons? Vi vill veta, få fler skildringar om du vill berätta skicka ett mejl och berätta för oss hur du arbetar med Creative Commons?

Creative Commons är mitt sätt att göra mitt tidsfördriv lite nyttigt

Publicerat av

Jag fotograferar en del, det gör att i mitt närverk finns en rad fotografer som jag beundrar och följer. En av dessa är Sigfrid Lundberg som är en passionerad fotograf, som ständigt uppdaterar sitt flöde med nya bilder och nya infallsvinklar på vår vardag. Sigfrid har dessutom valt att dela sina bilder under en Creative Commons licens och därför frågade jag honom om jag fick intervjua honom för vår blogg. Till min stora lycka sa han ja…

Berätta lite kort om dig själv, vem är du?

Jag är forskare och utvecklare, och det har jag varit hela mitt yrkesverksamma liv så här långt. Ursprungligen är jag biolog; docent i teoretisk ekologi vid Lunds universitet. 1994 började jag intressera mig för Internet och nätburen information. 1995 blev jag docent och därefter drog jag konsekvensen av mitt nya intresse och bytte karriär och blev mjukvaruutvecklare vid NetLab, som var utvecklingsavdelningen vid Lunds universitetsbibliotek. Nu är mina specialiteter sökmaskiner, metadataprocessering och textmarkering. Och så är jag XML-expert och vanlig Javaprogrammerare.

Berätta lite om ditt fotografi. Vad fotograferar du och varför?

Jag har fotograferat sedan tidiga tonåren. Vilket börjar bli länge sedan. Jag köpte min första systemkamera 1969. En då fem år gammal Nikon F. Den tillverkades på hösten 1964 och jag använde den senast för ett halvår sedan.

 R0011747.JPG av Sigfrid Lundberg CC (by,sa)

Jag fotograferar främst ”Street photography”, som jag inte vet hur man översätter, makro och landskap. Mitt stora ämne är det förstnämnda vilket nog också är det svåraste. I street photography är motivet är alltid detsamma; medmänniskor i offentliga miljöer som helst inte skall posera utan uppträda naturligt. Problemet är att de som tittar på bilderna mycket väl vet vad de ser. Det finns sådana medmänniskor överallt och alla vet hur de ser ut.

Du och jag har bilder på släkt och vänner, och kanske du har sådana på väggen också. Det är ett långt steg att hänga en bild på väggen av en vilt främmande människa. En street photographer skall lösa uppgiften att ta sådana bilder i offentliga miljöer. Fotona måste innehålla något intressant om man skall gitta se på dem.

Tänk på Mona Lisa eller Marilyn Monroe som Leonardo och Andy Warhol porträtterade dem. Visst kan man tänka sig dem på väggen hemma. Fastän ingen av oss har någon av dem till Mamma. Arnold Newman har sagt

We don’t take pictures with our cameras. We take them with our hearts and we take them with our minds, and the camera is nothing more than a tool.

Detta något som gör en bild värd att se är ett stycke av den själ som tog bilden. Susan Sontag skriver i Om Photography att alla foton är självporträtt.

 P6138165_bw.tif av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)

En lång rad fotografer har påverkat mig. Även många fotografer som är helt anonyma för mig. Vi omges ju av ett moras av bilder. Om jag skall nämna ett enda namn så är det Henri Cartier-Bresson. För mig handlar fotografi mycket om att hitta en geometri. När en geometri framstår i sökaren då har man nått ”the decisive moment”. Eftersom motivet rör sig krävs en del för att det ska bli riktigt bra. För det mesta blir det skit.

 ”[… ] if the shutter was released at the decisive moment, you have instinctively fixed a geometric pattern without which the photograph would been both formless and lifeless”. (Hentri Cartier-Bresson, The Decisive Moment, in The mind’s eye. Writings on photography and photographers. Aperture, New York 2004)

Bilden komponeras i det ögonblick den tas, och den skall inte beskäras eller rätas upp. Håller inte bilden måttet utan efterbehandling, så skall den raderas. Jag är inte helt renlärig, men med få undantag publicerar jag mina bilder direkt. I många fall har jag laddat upp råfilen direkt till Flickr.

Creative Commons, hur kom du i kontakt med Creative Commons?

Jag har känt till CC sedan begynnelsen 2001. Jag arbetar med digitalisering på bibliotek och detta har diskuterats i samband med Open Access i allmänhet. Biblioteken lever i en mycket särskild relation till IPR-sektorn. Vår främsta uppgift är att för det allmännas goda samla, organisera, bevara och tillgängliggöra information.

Du använder konsekvent Creative Commons, vilken/vilka licenser, och varför?

Helt konsekvent är jag inte. Jag har tror tror jag fortfarande programvara liggande ute under GPL. Det är väl OK. Jag har några få bilder som är copyright med ”all rights reserved” eftersom de är under försäljning via Getty. De är fem till antalet och kommer nog inte att öka. Jag har inte tjänat en krona på dem. De flesta av mina bilder är omöjliga att sälja utan model release agreement. De saknar journalistiskt värde och MOMA förväntas inte höra av sig.

P7118544.ORF av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)

Creative Commons är mitt sätt att göra mitt tidsfördriv lite nyttigt.  Min licens är Attribution Share Alike, vilket gör det möjligt för andra att använda mitt material till allt möjligt annat under villkor att de som gör så delar med sig på samma sätt.

Varför tycker du att fler ska använda licenserna? Varför delar du under Creative Commons?

Jag tycker att det är bra att det finns användbart material som är tillgängligt även för svagare grupper. Jag kommer fortsätta att dela som tidigare.

Alla som lever på tjänster snarare än produkter, bör överväga CC eller liknande licenser (t ex GPL). Det är inte självklart att alla kan gå den vägen. Man skall inte förvänta sig att äldre musiker som räknar med att pengar från STIM ska dryga ut pensionen ska anamma dessa idéer. För dem epresenterar nothäften och inspelningar värden som på ålderns höst inte kan ersättas inkomster från turnéer, konserter och pedagogik. Se Tim Brays Information wants to be free.

Ett av bibliotekens stora problem är att vi dignar under kostnaderna för licensierade digitala medier, och hoppas att open access skulle lätta på trycket.  Problemet har dock en annan sida: Vem är villig att betala oss för att samla, organisera, bevara och tillgängliggöra sådant som finns  fritt på nätet?  Jag har skrivit en hel artikel om Open Access och bibliotek: http://sigfrid-lundberg.se/2004/biblioteket/

Hur man än ser på utvecklingen råder det inget tvivel om att fri tillgänglighet eroderar värdet av kreativa människors verk. Det är ingen slump att vi ser en boom i produktionen och försäljningen av LP-skivor. Fysikalitet ger värde, och värde ställer andra krav på bevaring.

Som du märker kan jag inte undvika att betrakta CC både från mitt perspektiv som wannabe bildkonstnär och representant för ett Nationalbibliotek där jag arbetar med teknisk infrastruktur för förmedling och bevarande av digitala objekt.

Bilder i galleriet:

P6138165_bw.tif av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)
PA280464.tif av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)
R0011747.JPG av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)
R0011196.JPG av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)
P7118544.ORF av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)

Makarna Myrdals verk fria genom Creative Commons

Publicerat av


Gunnar och Alva Myrdal Bundesarchiv_B_145_Bild-F032575-0034_Frankfurt_Friedenspreis_des_Deutschen_Buchhandels. via WikiMedia Commons CC (by, sa)

Det är med extra stolthet som jag tar del av Kulturförvaltningen som äger upphovsrätten till makarna Myrdals valt att genom Stockholms stadsbibliotek publicera flera av deras under Creative Commons. De sprider makarnas Myrdals verk under licensen Erkännande Dela lika.

De verk som digitaliserat finns att ta del av på Stockholms stadsbiblioteks webbplats och bland dem finns bland annat Alva Myrdals verk Kris i befolkningsfrågan. Så nu är det bara att botanisera fritt i verken, sprida, berarbeta och använda.

Källor:

SR http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4456239 och sedan Madeleine Sjöstedt som är kulturborgarråd i Stockholmhttp://madeleinesjostedt.wordpress.com/2011/05/11/klart-med-licenser-for-makarna-myrdals-verk/

 

Ett sökverktyg för Creative Commons

Publicerat av

CC Korea har lanserat ett nytt sökverktyg för Creative Commons, som kallas LetsCC. Söktjänsten är byggd på följande tjänsters API: flickr, Jamendo, CCmixter, Youtube och Slideshare, så du kan hitta bilder, ljud, videos och presentationer och dokument som är Creative commons licensiserade.

Gränssnittet är i söktjänsten LetsCC är enkelt och användarvänligt och resultatet av en sökning kommer väldigt snabbt. Det är också lätt att få en överblick över olika medietyper som innehåller sökordet, som du söker Creative Commons licensierat material kring.

Personligen tycker jag om de enkla och tydliga förklaringarna av vad de olika licenserna innebär. Testa vetja!

Gratis och Fria Ljudböcker

Publicerat av

Ljudböcker är fantastiska. Ett tips för att hitta något att fylla mp3 spelaren med är att titta på de gratisljudböcker på http://librivox.org/

Ljudböckerna på LibriVox är äldre böcker som inte längre omfattas av upphovsrätten. De är klassiker, men man kan tröttna på sådant. Därför var det intressant att se nya listor från Open Culture med ljudböcker som kundevara intressanta. Dels sådana som inte längre omfattades av upphovsrätten och även flera böcker som – eftersom de har getts ut på Creative Commons licens – spelats in och nu finns tillgängliga online. Här finns listan för skönlitteratur och för fakta.

För mig är ljudböcker det perfekta underhållning att ha med sig på ett långtråkigt träningspass.

Med tanke på nyårslöftet har jag förberett mig för de kommande träningspassen med att ladda ner alla sex volymer av Edward Gibbons The History of the Decline and Fall of the Roman Empire.

Ny upplaga av ”Creative Commons – en guide för lärare”

Publicerat av

Skolverket ger ut sin guide Creative Commons -en guide för lärare i en ny upplaga. Guiden är ett kort och överskådligt litet häfte som ger en introduktion i hur Creative Commons kan vara ett verktyg för elever i deras skolarbete.

Innehållet i den nya upplagan är i mångt och mycket detsamma. De har dock lagt till ett kortare avsnitt kring hur du gör för att använda andras material och visar med ett exempel hur ett erkännande enligt Creative Commons kan se ut.

Guiden är gratis och licensierad under en Creative Commons Erkännande, icke-kommersiell – dela lika licens, och du kan beställa den hem eller ladda ner den på nätet. Personligen tycker jag att den sista delen är den bästa. I den delen får du en enkel matris vägleder den som vill använda Creative Commons licenserna till att fatta beslut om vilken licens han/hon ska välja. Spana in:

bilden är hämtad från
Creative Commons – en guide för lärare av Skolverket CC (by,nc, sa)

Varför dela? Och varför med CC?

Publicerat av

Ibland när jag pratar om Creative Commons frågar människor varför de ska dela med sig? Jag möter även detta bland forskarkollegor som undrar varför de ska sprida sina kunskaper utan belöning (genom att blogga eller använda sig av Open Access). Dessa är självklara frågor för den som är skolad i tanken om marknaden och marknadspriser. Det verkar till och med finnas en rädsla att det som ges bort utan ersättning saknar marknadsvärde och är därför mindre värdefullt. Och på en nivå stämmer detta – om vi enbart ser till direkt ekonomisk ersättning som skall utgå i varje mänsklig transaktion.

Om vi stannar i den tolkningen är allt givande sött, gulligt, mjukt i en värld av hårda ekonomiska kanter. Vi anstränger oss att bevara dessa tankar trots att vi vet att de egentligen inte stämmer. Redan 1923 publicerades The Gigt av sociologen Marcel Mauss. Hans forskning visade en värld där gåvor spelade en viktig roll i mänsklig beteende – men det handlade mycket om att skapa relationer och skulder hos andra. Den som ger har en förväntan av att få. Eftersom jag skriver detta 23 december är det en tolkning som är lätt att förstå.

Men det förklarar inte varför man online ger bort bilder, texter, arbete, filmer, musik mm till en okänd värld. Är tanken att vi kommer hjälpa till och bidra när givaren behöver något i framtiden? Knappast.

Det handlar om att se efter långsiktiga värden. Genom att ge bort sina alster (eller rättare, att utan betalning ge andra tillgång till sina verk) skapas inte direkta relationer.

Jag väljer att ge bort mycket av det som jag skapar för att öppna upp för en diskussion eller dialog med andra. Genom att inte bygga in en prisbarriär gör jag det som jag skapar mer tillgängligt för andra. Genom tillgängligheten blir jag mer synlig, genom ökad synlighet blir jag mer känd och inbjuden till att delta i fler sammanhang.

Om man vill försöka använda sig av marknadens språk så bygger jag mitt varumärke. Detta är sant, men det är en trång definition av det som jag gör.

Ett exempel: jag föreläser ofta för små grupper. Det tar lika lång tid att förbereda en föreläsning för en liten eller stor grupp men min kommunikativa genomslag är större om det som jag säger kommer ut till en större publik. När jag lägger ut mina presentationer på mitt slideshare-konto ökar jag möjligheten att andra ser mina tankar och idéer. Det ökar chansen för intressanta dialoger. Att föreläsa för en grupp med 8 studenter är bra men när några hundra ser på mina slides online känns arbetet jag lägger ner på en presentation mer värdefullt.

Jag ger inte för att jag ska få tillbaka samma sak från andra. Jag ger inte för att skapa en skyldighet hos andra. Jag ger för att sprida mina tankar.

Men varför dela under licenser?

Egentligen av samma anledning. Genom att använda mig av CC licenser ger jag andra möjligheten att sprida mitt arbete till en ännu större publik. Licenserna agerar som en signal att jag uppmuntrar spridandet. Jag vill ingå i flera dialoger med flera människor.

Om man väljer att dela med sig av sitt material är det därför självklart, för mig, att välja att hjälpa andra att sprida mitt material. Att dela med sig och samtidigt signalera ”inte sprid” är en konstigt kortsiktig strategi.

Jag märker det på mitt eget beteende. När jag hittar något som är bra, så vill jag dela med mig av det till andra. Om jag vet att det är tillåtet av upphovsmannen så blir delandet öppnare, bredare och mer glädjefylld.

Varför delar du?