För några veckor sedan skrev Johan Carlström, som till vardags arbetar på Riksantikvarieämbetet som förnyelsebyråkrat med verksamhetsutveckling, systemutveckling- och förvaltning. Han skrev i ett blogginlägg på sin blogg Deadsession om CC 0 (noll). När jag läste inlägget frågade jag Johan om jag kunde få publicera hans inlägg även här på Creative Commons blogg, för att få en diskussion kring data och licensen CC noll på vår blogg. Johan sa ja, så här kan ni nu läsa Johan Carlströms inlägg om Därför ska du dela din data under CC0 texten i sin helhet återges under licensen CC (by, sa)
Kristina Alexanderson
Foto: Opensourceway (CC-by-sa)
Först en brasklapp. Jag är inte jurist så det kan finnas brister i mina resonemang, kommentera gärna i sådant fall, jag vill lära mig mer! När jag nämner “data” syftar jag på all textinformation som kan finnas i en databas, metadata såväl som beskrivande texter och kommentarer. Inlägget handlar om data (i rå textform) och inte verk som t ex foton, ljud, scannade böcker mm.
Creative Commons tillhandahåller två olika märkningar för material i Public Domain. Jag har skrivit om detta tidigare och som du kanske märker frångår jag mitt tidigare resonemang på några punkter. Grundprincipen är att Public Domain Mark används för material som redan finns i Public Domain, t ex för att upphovsrättsskyddet har slutat gälla (t ex för att skaparen har varit död i mer än 70 år). CC0 (Creative Commons Zero) används för material som helt eller delvis har ett skydd men där ägaren av upphovsrätten vill avsäga sig denna för att underlätta spridning, samskapande och innovation. Creative Commons gör en bra jämförelse på sin sajt. CC0 används redan idag av många institutioner, däribland svenska Kungliga biblioteket och Europeana.
Genom att använda CC0 säkerställer man för användaren att datan är helt fri att använda helt utan restriktioner.
Generellt är inte metadata skyddad av upphovsrätten eller närliggande rättigheter då det i regel består av fakta eller annan information som inte har verkshöjd i sig själva. Däremot kan databasen i sig vara skyddad enligt 5 kap 49§ i upphovsrättslagen (en databas kan vara skyddad på grund av att den innehåller en sammanställning av ett stort antal uppgifter eller på grund av att den är resultatet av en större investering). CC0 fungerar som ett verktyg för att avsäga sig även dessa rättigheter. I flera länder, där ibland Sverige, går det inte att avsäga sig den ideella rätten till ett verk vilket även gäller för databaser. CC0 fungerar då som en licens där man avsäger sig de rättigheter som finns. Samtidigt ger man användaren rätt att använda datan utan restriktioner och tydliggör att upphovsrättsinnehavaren inte kommer att vidta några åtgärder för att hävda de rättigheter som finns kvar. CC0 tar alltså höjd för att upphovsrätten ser olika ut i olika länder.
Ofta, särskilt när det gäller minnesinstitutionernas data, innehåller databaser både metadata (data om data) och texter som skulle kunna skyddas av upphovsrätt. Inte sällan hamnar man i en gråzon då det kan handla om beskrivningar eller kommentarer. Är ambitionen att datan ska vara så fri som möjligt kan man använda CC0, vilket tydliggör vad som gäller, den som vill använda datan behöver inte ta ställning till om datan är skyddad, public domain eller i en gråzon.
En följdfråga blir varför en institution skulle vilja avsäga sig alla rättigheter till data de förvaltar? Till att början med handlar det om data som idag, helt eller delvis, inte skyddas av upphovsrätten. Genom att använda CC0 övervinns oklarheterna kring vad som är skyddat och vad som inte är det samt vad som gäller i olika länder. Att t ex sätta CC-by på innehållet skulle istället skapa osäkerhet kring vad som egentligen är fritt och vad som är skyddat vilket kan medföra problem i andra sammanhang. Dessutom, när man gör sammanställningar, aggregerar data i flera led är det inte alltid rimligt att behöva skriva ut alla upphovsmän. I framtiden kan det handla om tusentals databaser som hanteras samtidigt vilket belyser problemet ytterligare. Att informationen används i så stor utsträckning som möjligt är överordnat rätten till delar av datan eller att institutionen namnges. Det finns alltså inga legala krav att namnge källan, däremot kan det finnas praxis, god sed, rekommendationer mm som gör att man bör ära den som äras bör ändå. Om inte annat för att ge sammaställningen trovärdighet.
Johan Carlström Därför ska du dela din data under CC0 CC (by, sa)
Detta inlägg är en del av Creative Commons 10-års jubileum, vi behöver ditt stöd och du får gärna ge oss en födelsedagspresent, genom att donera till vår verksamhet.
