Ska vi märka vårt digitala smakprov med en Creative Commons-licens? 

Efter ett spännande samtal med Josefine Hellroth Larsson som driver Mötesplats OER inom ramen för den ideella föreningen Wikimedia Sverige väcktes idéen om att vi på Adda Kompetens kan testa att märka våra digitala smakprov med en Creative Commons-licens. Det finns en ny guide för att ställa in rätt licensegenskaper, som fortfarande är under uppbyggnad. Detta blev ett enkelt sätt att skapa en licensbeskrivning som enkelt går att använda på en webbsida. Koden innehåller också metadata, som underlättar sökning, katalogisering och bearbetning av innehållet.Smakprov från Adda KompetensSmakprov på utbildningen Innovationsledning © 2023 avAdda AB är licensierad underCC BY-NC-ND 4.0

Tanken med Creative Commons är att materialet som delats blir en slags kreativ allmänning, men Sverige har även antagit Unescos rekommendationer om Open Educational Resources (OER). Det är därför Adda Kompetens vill märka sitt material med CC-licenser för att utveckla och testa nya hållbara strategier som stödjer livslångt lärande för alla. Observera att material som inte får bearbetas kan bidra till utbildning och lärande, men räknas inte som öppet innehåll.Adda-hjärta-Creative Commons  

Creative Commons Certifiering

Det erbjuds online-kurser för bibliotekarier, lärare och museearbetare (GLAM) som slutar med en Creative Commons certifiering. Om ni är flera från en myndighet, kommun eller region finns det grupprabatter.

Om du redan är CC certifierad kan du handleda kurser mot ersättning och det vore intressant om det finns några som skulle vilja delta i arbetet med översättningen till svenska.

The Creative Commons Certificate recognizes expertise in open licencing. Open licensing strengthens our creative work, building a more equitable, accessible, and innovative word through sharing open knowledge and culture.

logotyp för CC Certifiering

Varför är Creative Commons viktigt för dig? – Licenserna fyller tio år #cc10

I am here, where are you av K. Alexanderson CC (by)

Jag satt hemma och funderade på varför Creative Commons viktigt, hur jag använder material under Creative Commons i mitt arbete samt hur jag delar med hjälp av CC-licenserna det som jag skapar.

När jag satt där och skrev, så slog det mig, varför frågar jag inte fler. Jag borde fråga alla som använder Creative Commons, samma sak. Så att de kan berätta och vi får fler röster som berättar om betydelsen av CC-licenserna.

Ganska kvick skrev jag ihop ett mejl med två enkla frågor:

Hej,

Vi på Creative Commons står inför ett tio-års jubileum och jag skulle vilja ha din hjälp att uppmärksamma det.
Jag har tänkt så här, genom en serie bloggposter vill jag visa på att det är många som använder Creative Commons, som tycker att licenserna är viktiga, och du är en av de personer som jag tror står bakom det.

Det är två saker som jag skulle vilja ha din hjälp med…

Att du svarar på följande frågor:

  • Vem är du?
  • Varför använder/är du engagerad i Creative Commons?
  • Samtycker till att jag publicerar dina svar på Creative Commons Sveriges blogg 🙂
  • Sedan skickade jag ut det i mitt nätverk, med en önskan om att de som svarade skulle skicka vidare frågan, precis som jag också gör nu. Jag hoppas att även du vill berätta. Mejla svaren till mig, så publicerar jag även dina svar.

    Från mitt nätverk fick jag snabbt svar, och ni kommer under jubileets tio dagar (7-16 dec) får ta del av flera röster på varför Creative Commons är viktigt för många samt hur, jag tjuvstartar dock imorgon genom att själv svara på frågorna…

    Gör Creative Commons någon skillnad?

    Att vara engagerad i arbetet med att sprida kunskap och användande av Creative Commons licenserna är många gånger givande. Det kan dock vara svårt att få syn på effekten av Creative Commons.

    Inför att jag åkte till Malmö för någon vecka sedan för att göra en Pecha Kucha om Creative Commons i skolan, ställde jag mig just frågan: Vilken roll spelar Creative Commons i skolan? Och gör Creative Commons någon skillnad?

    Det jag ser genom mitt arbete på .SE, med Internet i skolan och Webbstjärnan är att det finns många möjligheter som ett medvetet arbete med Creative Commons licensierat material. Genom att använda CC-licensierade bilder, filmer, musik etc kan barn utveckla sin kreativitet och få möjlighet att skapa med andras material som utgångspunkt. I vissa exempel så syns lekfullheten så tydligt, som t.ex i denna bearbetning gjord av en grupp elever på Nacka Gymnasium.

    Läraren (Per Falk) vars elever gjorde den berättade om arbetsglädjen, skratten och lusten kring att få bearbeta och skapa utifrån (i det här fallet min bild). Det är för mig ett lysande exempel på hur kunskaper kring Creative Commons berikar skolarbetet.

    I Webbstjärnan ser vi många andra exempel och här på vår blogg har flera lärare och elever berättat om sitt arbete med Creative Commons, och Creative Commons betydelse för skolarbetet. Allt ett tecken på att kunskaper och användandet av Creative Commons skapar möjligheter för den som använder CC att dela sina kunskaper och sin kreativitet. Men även att Creative Commons gör att vi kan uppnå visionen.

    Our vision is nothing less than realizing the full potential of the Internet — universal access to research and education, full participation in culture.

    Att dela eller inte dela, det är frågan

    Via mejlen kom jag i kontakt med Pär Leijonhufvud, som med följande gästinlägg berättar varför han delar sitt undervisningsmaterial med hjälp av Creative Commons. Pär är gymnasielärare i Sveg, och undervisar på Härjedalens Gymnasium. Du kan ta del av bland annat hans undervisningsmaterial på hans blogg: www.leijonhufvud.org

    Att dela eller inte dela, det är frågan

    Om jag har lagt timmar, timmar av arbetstid och fritid på att skapa något, skall jag bara ge bort det? Gratis? Skicka ut det i världen som den tredje av bröderna i sagorna, utan att ha kontroll över vem som använder det, eller till vad? Tänk om en annan lärare hittar mitt arbete, kopierar det och tar åt sig äran?

    Jag har arbetat en period i IT-branschen, innan jag blev lärare. Där skriver de flesta inte i en ordbehandlare, utan i en text-editor, de vanligaste är emacs eller vi, och båda är gratis, fria för alla att använda. Webservern som visar upp sidorna du läser heter troligtvis Apache, och den är också gratis (och du surfar kanske med Firefox, ett annat gratisprogram). Folk har bokstavligen lagt ned tusentals timmar, på helger, kvällar och nätter för att se till att alla som vill kan installera och använda deras program. Gratis.

    För ett antal år sedan kom det ut en film, ”Pay it Forward”. Tanken i filmen var att om alla i världen gjorde tre tjänster till andra, och som gentjänst bad mottagaren att göra samma sak, istället för att återgälda den på traditionellt vis, då skulle världen bli en bättre plats. Tanken är givetvis äldre än så, den första gången man hör talas om den är i en pjäs av Meander för över 2300 år sedan. Benjamin Franklin lånade år 1784 ut en summa pengar till en Benjamin Webb, på villkor att han inte skulle betala tillbaka skulden till Franklin, utan till någon annan man i behov av pengar, och be denne att i sin tur betala tillbaka på samma vis. Och många andra har efter dem följt samma princip.

    Som lärare — jag är gymnasielärare — skriver och skapar man mer än många tror: övningar, kompendier, sammanfattningar och handledningar. Vi som har varit med i några år har skapat en hel del, vi har skrivit saker som vi faktiskt tycker duger, i alla fall för stunden. De första åren som lärare är jobbigast, då har man inget färdigt från förr, utan måste planera allt, skapa allt på nytt. Det är här Creative Commons kommer in i bilden.

    Allt jag skriver, allt jag skapar, det skapar jag under en Creative Commons-licens. För för mig är det ett sätt att återbetala den lärare som gav mig en kopia av sin planering, från när han senast undervisade Naturkunskap A, vilket säkert räddade den nyutbildade och oerfarna läraren som jag då var från att flertal misstag. Och alla de andra lärarna som har skapat bra övningar och släppt dem fria, släppt ut dem till att användas och modifieras av andra lärare. Att i min tur dela med mig av det jag skapar, det är mitt sätt att säga tack.

    Så mitt svar på rubrikens fråga ger sig självt: givetvis delar jag med mig.

    Bild: Sharing is Caring =True av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

    Dan Engströms berättar om valet av Creative Commons

    Mathias ställde frågan ”Varför dela? Varför med CC” och alla har olika svar. Jag ställer frågan till de som jag kommer åt. Idag är det Dan Engström (@DrDanEng) som svarar.

    Om mitt val av Creative Commons?

    De allra flesta musiker, konstnärer och författare kan inte leva på att sälja frukterna av sin kreativitet. Så är det. Men alla vill bli sedda, hörda, lästa och upplevda. Alla vill nå en publik. Man vill beröra. Kanske få en reaktion. Men man vill inte nödvändigtvis sälja.

    För mig som okänd författare finns det en möjlighet här. Jag vill sprida det jag gjort på enklast möjliga sätt, minska barriären för mottagandet så mycket det bara går. Det gör jag genom att dels erbjuda mitt material gratis, dels genom att ge mottagaren möjligheten att sprida det vidare. För att öka möjligheten till att beröra erbjuder jag dessutom möjligheten för mottagaren att ändra i materialet innan det sprids vidare. Om min drivkraft inte är att jaga varje krona i försäljning är det här smartare. Creative Commons är helt enkelt ett smartare val än Copyright som man väljer av hävd. Och om min drivkraft vore att jaga varje krona i försäljning så skulle Creative Commons ändå vara smartare ur mitt perspektiv, eftersom det här sättet bygger upp en krets av intresserade, en krets som är grunden till att jag kan ta betalt för annat än kärnmaterialet. Ge bort boken, sälj t-shirten, om ni förstår. Det är nämligen inte lätt att tränga igenom bruset för att kunna börja sälja sitt kärnmaterial.

    Låt mig ge ett exempel. Jag har skrivit en bok, med musik.  Om det inte vore för Creative Commons skulle den ligga som en klockren bästsäljare bland gemen i min byrålåda. Ni vet – det vore kul att skriva men det är så ohyggligt svårt att bli publicerad och den där byrålådan … tja, vem orkar lägga ner kärlek och omtanke på en historia som bara blir liggande? Men historier vill bli berättade.

    Jag kan inte förklara det på annat sätt. En bra berättelse i mitt huvud kräver sin rätt att bli offentliggjord. Vid varje sådan insikt har jag tänkt något i stil med “Tack för kaffet, hur skall det gå till har du tänkt dig?” Berättelsens svar har alltid varit att “Det, käre vän, är ditt problem. Jag bara finns. Du har bara att skriva ner mig.” Men då skall man förbi en redaktör som letar efter tillräcklig bred litteratur, som säljer tillräckligt mycket. Men om berättelsen är bra då, tillräckligt bra för att förtjäna att möta en publik? Tack vare Internet och web 2.0 finns nu möjligheten. Jag låter alltså min berättelse skriva sig och slänger ut den på någon site någonstans, twittrar om den och håller tummarna. Kanske får jag reaktioner, kanske får jag synpunkter och kanske får jag en läsekrets.

    Urvalet av vad du skall få läsa sköts då inte av en redaktör som letar efter det som många tycker om, utan av mottagaren själv som råkar snubbla över sidan och som letar efter något till sig själv. Vårt samlade, tillgängliga kreativa skapande kan bara bli mer varierat av det. Om berättelsen är så bra som jag tror så sprider den sig.

    Vänta lite nu. Berättelsen sprider sig? Hur skall jag kunna hålla koll på mitt material om den sprider sig utanför min umgängeskrets? Gissningsvis hjälper det inte att göra som skivindustrin och begränsa eller stämma sina kunder. Mäklaren mellan upphovsman och mottagare ju tappar större delen av sin funktion. En Creative Commons-licens gör att jag som upphovsman har exakt den nivå av kontroll jag vill ha, och att den samtidigt ger dig som mottagare stor frihet att hantera materialet på ett sätt som du går igång på. Jag råkar nämligen tro att allt du gör med mitt material är bra för både dig och mig. Så allt jag och mina kompisar skriver, fotograferar, komponerar, spelar, sjunger och målar lägger vi på www.piratpensionat.se, tillgängligt för nedladdning, spridning, redigering och faktiskt nästan vad du vill. All konst har en eller flera lånade beståndsdelar. Varför inte skriva om slutet på min minimusikal “Nära till Salt” och sätta upp den själv i ungarnas skola – jag kommer och kollar!

    Gillar du inte våra ackordföljder? Tycker du att dina rim hade varit bättre? Men så ändra dem då.

    Vill du översätta Båtsman Bränning till Persiska? Hjälp till med det då.

    Vill du sjunga in en ny text på Konrad Krabba (jag är stans polis) som hyllning till syrran på födelsedagen och lägga ut på youtube? Gör det.

    Vill du sätta upp Nära till Salt som musikal på skolan? Gör det.

    Vill du göra om alla våra dokument till fria format? Gör det.

    Vi har nu de tekniska möjligheterna att tokenkelt sprida vårt material från byrålådan. De 99,9% av alla konstnärer och artister som inte lever på sin konst blir därmed vår egen lyckas smed. Tack vare Creative Commons kan många ta del av mitt material, jag behöver inte riskera att materialet är ute på drift, och du behöver inte riskera att jag stämmer dig bara för att du fick en cool idé vad du kunde göra med det. Någonstans i mötet mellan stor spridning och god kontroll finns nyckeln till en god upplevelse för många. Jag vill inte att du skall läsa min bok för att många andra gör det, jag vill att du kall läsa den för att du tycker om den. Och jag vill att det är du som avgör vad du skall få läsa, inte marknaden.

    Power to the People.

    Bilden (CC by-nc-sa) av Pernilla Bergling visar David på masten, ur Båtsman Brännings Piratpensionat.

    Dan har skrivit om sitt val av Creative Commons som licenssystem för att dela sina texter tidigare. Du kan läsa om det i inlägget Vad ska du få läsa lille vän?

    En vardagskamp med Creative Commons i skolan

    Vi på Creative Commons får med jämna mellanrum ta del av frågor och skildringar av hur det är att använda Creative Commons i vardagen. För någon vecka sedan fick vi ett mejl av Elisabeth Jagell som är lärare och arbetar med Creative Commons i skolan. Hon stod inför en rad vardagsdilemman.

    Efter att ha kontaktat Elisabeth så bad jag att vi skulle få publicera hennes vardagsskildring av ett arbete med CC i en klass med  även här hos oss. Så detta är en återpublicering av Elisabeths inlägg Brottas med CC

    ”Varför måste vi? Alla andra gör det ju!”, klagade en elev och tittade på mig med uppgivna ögon.

    Det handlade om upphovsrätt. Om möjligheten att ha tillgång till alla världens bilder och ha en fröken som säger att de inte får använda alla. Att ha hittat den där perfekta bilden (en fotboll på gräs) och inte kunna använda den som bloggbakgrund. Det är trögt. Riktigt trögt för en 11-åring.

    ”Åh, varför?”

    Mina förklaringar verkade bara glida av.

    ”Alla andra använder ju bilder man inte får! Nu kommer vi aldrig att kunna få någon bakgrund…”

    ”Alla andra” betyder inte riktigt alla andra. Och ”aldrig” kanske betyder inte nu, på den här lektionen…  Ni vet, 11-åringar har en tendens att generalisera. De ser världen ur ett litet annat perspektiv. De ifrågasätter. De ifrågasätter tills de möter ett stopp. Och då börjar de kreativa tankarna…

    Jag kände mig lite beklämd över den här uppgivenheten. Hur ska vi få eleverna att förstå det här med upphovsrätt när de möter upphovsrättsbrott varje dag? Hur ska vi få dem att vilja göra rätt? Visst är det sant att många använder upphovsrättsskyddat material på nätet till synes utan att reflektera över det.

    Medvetenheten om Creative Commons är inte så stor ännu. Inte ens mina lärarkandidater som läste IKT kände till vad det var… Jag kan förstå att det känns trögt för våra elever och att de upplever oss som värsta bronsklossarna och glädjedödarna. Någonstans måste dock medvetenheten startas…

    Motståndet väckte en kreativitet hos min elev. En vecka senare hittade eleven denna lösning: Hon hämtade en Creative Commonsbild från Flickr med en licens som visar att man får ändra på bilden. Hon klippte ut fotbollen med lite gräs runt och skapade denna bild. Hon och hennes bloggkompisar var helnöjda. Visst blev det fint!

    Våra elevers elevbloggar, inklusive denna ”Sportisen”, kommer snart att finnas länkade från vår skolblogg V5:or.

    Elisabeths inlägg visar på hur svårt arbetet med Creative Commons kan vara men samtidigt hur ett motstånd kan väcka kreativitet och skaparlust.

    Hur arbetar du med Creative Commons? Vi vill veta, få fler skildringar om du vill berätta skicka ett mejl och berätta för oss hur du arbetar med Creative Commons?

    Creative Commons är mitt sätt att göra mitt tidsfördriv lite nyttigt

    Jag fotograferar en del, det gör att i mitt närverk finns en rad fotografer som jag beundrar och följer. En av dessa är Sigfrid Lundberg som är en passionerad fotograf, som ständigt uppdaterar sitt flöde med nya bilder och nya infallsvinklar på vår vardag. Sigfrid har dessutom valt att dela sina bilder under en Creative Commons licens och därför frågade jag honom om jag fick intervjua honom för vår blogg. Till min stora lycka sa han ja…

    Berätta lite kort om dig själv, vem är du?

    Jag är forskare och utvecklare, och det har jag varit hela mitt yrkesverksamma liv så här långt. Ursprungligen är jag biolog; docent i teoretisk ekologi vid Lunds universitet. 1994 började jag intressera mig för Internet och nätburen information. 1995 blev jag docent och därefter drog jag konsekvensen av mitt nya intresse och bytte karriär och blev mjukvaruutvecklare vid NetLab, som var utvecklingsavdelningen vid Lunds universitetsbibliotek. Nu är mina specialiteter sökmaskiner, metadataprocessering och textmarkering. Och så är jag XML-expert och vanlig Javaprogrammerare.

    Berätta lite om ditt fotografi. Vad fotograferar du och varför?

    Jag har fotograferat sedan tidiga tonåren. Vilket börjar bli länge sedan. Jag köpte min första systemkamera 1969. En då fem år gammal Nikon F. Den tillverkades på hösten 1964 och jag använde den senast för ett halvår sedan.

     R0011747.JPG av Sigfrid Lundberg CC (by,sa)

    Jag fotograferar främst ”Street photography”, som jag inte vet hur man översätter, makro och landskap. Mitt stora ämne är det förstnämnda vilket nog också är det svåraste. I street photography är motivet är alltid detsamma; medmänniskor i offentliga miljöer som helst inte skall posera utan uppträda naturligt. Problemet är att de som tittar på bilderna mycket väl vet vad de ser. Det finns sådana medmänniskor överallt och alla vet hur de ser ut.

    Du och jag har bilder på släkt och vänner, och kanske du har sådana på väggen också. Det är ett långt steg att hänga en bild på väggen av en vilt främmande människa. En street photographer skall lösa uppgiften att ta sådana bilder i offentliga miljöer. Fotona måste innehålla något intressant om man skall gitta se på dem.

    Tänk på Mona Lisa eller Marilyn Monroe som Leonardo och Andy Warhol porträtterade dem. Visst kan man tänka sig dem på väggen hemma. Fastän ingen av oss har någon av dem till Mamma. Arnold Newman har sagt

    We don’t take pictures with our cameras. We take them with our hearts and we take them with our minds, and the camera is nothing more than a tool.

    Detta något som gör en bild värd att se är ett stycke av den själ som tog bilden. Susan Sontag skriver i Om Photography att alla foton är självporträtt.

     P6138165_bw.tif av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)

    En lång rad fotografer har påverkat mig. Även många fotografer som är helt anonyma för mig. Vi omges ju av ett moras av bilder. Om jag skall nämna ett enda namn så är det Henri Cartier-Bresson. För mig handlar fotografi mycket om att hitta en geometri. När en geometri framstår i sökaren då har man nått ”the decisive moment”. Eftersom motivet rör sig krävs en del för att det ska bli riktigt bra. För det mesta blir det skit.

     ”[… ] if the shutter was released at the decisive moment, you have instinctively fixed a geometric pattern without which the photograph would been both formless and lifeless”. (Hentri Cartier-Bresson, The Decisive Moment, in The mind’s eye. Writings on photography and photographers. Aperture, New York 2004)

    Bilden komponeras i det ögonblick den tas, och den skall inte beskäras eller rätas upp. Håller inte bilden måttet utan efterbehandling, så skall den raderas. Jag är inte helt renlärig, men med få undantag publicerar jag mina bilder direkt. I många fall har jag laddat upp råfilen direkt till Flickr.

    Creative Commons, hur kom du i kontakt med Creative Commons?

    Jag har känt till CC sedan begynnelsen 2001. Jag arbetar med digitalisering på bibliotek och detta har diskuterats i samband med Open Access i allmänhet. Biblioteken lever i en mycket särskild relation till IPR-sektorn. Vår främsta uppgift är att för det allmännas goda samla, organisera, bevara och tillgängliggöra information.

    Du använder konsekvent Creative Commons, vilken/vilka licenser, och varför?

    Helt konsekvent är jag inte. Jag har tror tror jag fortfarande programvara liggande ute under GPL. Det är väl OK. Jag har några få bilder som är copyright med ”all rights reserved” eftersom de är under försäljning via Getty. De är fem till antalet och kommer nog inte att öka. Jag har inte tjänat en krona på dem. De flesta av mina bilder är omöjliga att sälja utan model release agreement. De saknar journalistiskt värde och MOMA förväntas inte höra av sig.

    P7118544.ORF av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)

    Creative Commons är mitt sätt att göra mitt tidsfördriv lite nyttigt.  Min licens är Attribution Share Alike, vilket gör det möjligt för andra att använda mitt material till allt möjligt annat under villkor att de som gör så delar med sig på samma sätt.

    Varför tycker du att fler ska använda licenserna? Varför delar du under Creative Commons?

    Jag tycker att det är bra att det finns användbart material som är tillgängligt även för svagare grupper. Jag kommer fortsätta att dela som tidigare.

    Alla som lever på tjänster snarare än produkter, bör överväga CC eller liknande licenser (t ex GPL). Det är inte självklart att alla kan gå den vägen. Man skall inte förvänta sig att äldre musiker som räknar med att pengar från STIM ska dryga ut pensionen ska anamma dessa idéer. För dem epresenterar nothäften och inspelningar värden som på ålderns höst inte kan ersättas inkomster från turnéer, konserter och pedagogik. Se Tim Brays Information wants to be free.

    Ett av bibliotekens stora problem är att vi dignar under kostnaderna för licensierade digitala medier, och hoppas att open access skulle lätta på trycket.  Problemet har dock en annan sida: Vem är villig att betala oss för att samla, organisera, bevara och tillgängliggöra sådant som finns  fritt på nätet?  Jag har skrivit en hel artikel om Open Access och bibliotek: http://sigfrid-lundberg.se/2004/biblioteket/

    Hur man än ser på utvecklingen råder det inget tvivel om att fri tillgänglighet eroderar värdet av kreativa människors verk. Det är ingen slump att vi ser en boom i produktionen och försäljningen av LP-skivor. Fysikalitet ger värde, och värde ställer andra krav på bevaring.

    Som du märker kan jag inte undvika att betrakta CC både från mitt perspektiv som wannabe bildkonstnär och representant för ett Nationalbibliotek där jag arbetar med teknisk infrastruktur för förmedling och bevarande av digitala objekt.

    Bilder i galleriet:

    P6138165_bw.tif av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)
    PA280464.tif av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)
    R0011747.JPG av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)
    R0011196.JPG av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)
    P7118544.ORF av Sigfrid Lundberg CC (by, sa)

    Webbtanten använder Creative commons – varför då?

    Jag fick frågan om jag kortfattat kunde sammanfatta vad Creative Commons är i ett gästinlägg hos Webbtanten. Jag lovade att göra det i utbyte mot att jag fick en text som förklarade varför Anna Forsberg (webbtanten) valt att licensiera sin webbplats under Creative Commons.

    Så här skriver Anna om sina motiv till att välja Creative Commons:

    Varför är Webbtanten under en Creative Commons licens?

    Grundfrågan för mig om jag ska ha CC eller inte på det jag producerar. Handlar om jag tycker det är skillnad på internet och IRL. Jag har alltid tyckt om att dela med mig. Av recept, sticklingar och mig själv till exempel. På nätet producerar jag andra saker. Bilder och blogginlägg bland annat. Men jag arbetar även med att producera hemsidor. Allt jag producerar är licenserat under CC.

    Goda kakor

    När jag har bakat goda kakor så bjuder jag gärna över grannen så de får smaka. Det är så roligt att se andra njuta av det jag gjort. Ger gärna bort receptet så de själva kan baka och njuta igen. Om jag har tomatplantor, fler än jag behöver, ger jag bort dem till vänner, bekanta och kunder så plantan ska få gro och ge skörd nån annanstans. Jag resonerar på samma sätt med mina bilder, texter och hemsidor, det jag producerar och publicerar online.

    Delad glädje är dubbel glädje

    Nätet har gett mig så mycket kunskap, utmaningar samt nya vänner. Det är en fantastisk plats att spendera tid på. Det berikar mig dagligen.

    Jag är så tacksam för alla som delar med sig av sin kunskap, i form av bilder och texter och i dialog med mig på ex. Twitter. Om jag kan bidra tillbaka på något sätt är jag jätteglad för det!

    För mig är det ingen skillnad på internetlivet och det ”verkliga livet”. Jag är den jag är oavsett om jag är online eller i samma fysiska rum som någon. Därför är det naturligt för mig att välja CC till det jag publicerar på nätet, eftersom det är så jag gör utanför nätet.

    Om någon kan ha glädje av det jag skapat – varsågod, använd det!

    Smaka på min kaka! Ta emot tomatplantan och låt den ge dig skörd!

     

    Hälsningar

    Anna Forsberg

    VimleWebb & Webbtanten

     

    Creative Commons for Alle – bok för Creative Commons i skolan

    ”internettet har skabt en infrastruktur, hvor alle kan deltage uden at spørge om lov” (Joi Ito, tidligere CEO hos Creative Commons)

    I Danmark har Peter Leth gett ut en bok för lärare, studenter och elever kring Creative Commons och hur de kan arbeta med Creative Commons.

    Boken är lättläst och väldigt tydlig. Det är en övergripande bok som ger en inblick i Creative Commons och hur lärare kan arbeta med fria resurser på Internet. Den är utgiven av Peter Leth under licensen Erkännande, icke-kommersiell, dela lika.

    Du kan ladda ner den som pdf här, eller om du vill kan du beställa hem ett tryckt ex.